Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
145

och en midtkolonn, som uppbär tvenne små rundbågar. Tredje afdelningen har liksom fjerde och femte intet takhvalf. Å fjerde afdelningens sydvestra, södra, sydöstra och östra sida ses en ganska hög glugg med spetsbågig betäckning. På en midtpost i hvarje glugg hvila två enkla spetsbågar, och deröfver står en svickelros. Femte afdelningen, som höjer sig öfver mellanskeppets och korets kroppåstak, framter å hvarje sida en något smalare och lägre glugg, hvilken, saknande yttre omfattning, har en midtpost, som uppbär två trebladiga spetsbågar, så att hvarje glugg visar sig såsom tvenne. Rosverken äro i den fjerde och femte afdelningens gluggar något olika, men likväl harmoniska. Flere gluggar äro igenmurade samt några midtkolonner och midtposter förstörda. De tre sistberörda afdelningarne, till hvilka man icke kan utan från vinden inkomma, ha bjelklag. Tornets betäckning, som icke blifvit såsom den nyssbeskrifna nedtill indragen och kring lanternan omgifven med en utspringande altan, är någorlunda dräglig, dock ganska opassande på det ställe, den intager. Man erfar ett helt annat intryck af denna tillkonstlade betäckning än af de gotländska landskyrkornas enkla, uppåtsträfvande tornspiror.

En ingång lika med och midt emot den nyssbeskrifna inför till ett litet rum i första afdelningen af nordöstra tornet. Detta rum, hvilket invändigt håller i söder och norr 12.1 samt i vester och öster 11.3, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i sistnämnda riktning samt har ett raktslutet fönster åt norr. En rakbetäckt ingång åt öster nära den nyssberörda inleder till en trappa, som uppgår från vester åt öster och vänder sig sedan från söder åt norr till andra

10