Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/158

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
146

afdelningen, hvilken innehåller ett likadant rum som det nyssomtalta med tunnhvalf på vederlag i vester och öster samt med ett litet rakslutet och storsmygigt fönster åt norr. Dessa båda rum samt deras ingångar, fönster och trappor äro alldeles lika sydöstra tornets motsvarande, så att enda skilnaden beror af tornens olika ställning vid korets sidomurar. För öfrigt bör noga märkas, att båda tornen äro till omfång, höjd samt yttre och inre anordning samt äfven till betäckningar mycket lika hvarandra. Många gluggar äro jemväl i nordöstra tornet igenmurade och skadade.

De östra tornens socklar likna korets. Den första liksom den andra afdelningen har en stor bandlist, hvilken består af enkla rundbågar och sluter sig till hörnpilastrar och närmaste gafvel- och sidomurar. Den nedra bandlisten betäckes med en skråkant, men den öfra med en rundstaf. Tredje liksom fjerde afdelningen framter en bandlist, som utgöres af en rundstaf. Femte afdelningen har tvåsprångiga och trebladiga gesimsbågar och derpå en stor karnis. Bandlisternas och gesimsernas rundbågar äro mycket olika både i anseende till storlekar och kragstenar. Långhusets södra liksom norra sidomur har till östra hälften lemningar af rundbågiga bandlister, hvilka motsvara de nedersta å de östra tornen.

Kapellets sidomur, som sträcker sig i vester och öster, motsvaras af vestra tornets hela södra och en betydlig del af långhusets södra sidomur. Således blir kapellets vestra gafvelmur en tredjedel längre än dess östra; ty den förra utgår från tornets sydvästra hörn, men den sednare från långhusets södra sidomur. Till följd häraf är kapellets vestra tredjedel mycket bredare än dess öfriga tvenne. Fyra spetsiga korshvalf, hvilka