Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
148

ring å öfra kanten för framsprångets hvarje sida och för hvarje staf. Basen för karnisstafven har två hålkälade sidor. Den vestra af dessa två pilastrar står midt emot den, som intager vestra ändan af långhusets södra sidomur. Den östra af samma pilastrar höjer sig gent öfver långhusets sydvestra ingång, hvadan der icke kunnat bli någon motsvarande pilaster. Denna svårighet är på följande sätt afhulpen. Öfver ingången framstår en bladsirad krans, hvilken uppbär en flerstafvig knekt, och derpå hvilar en större bladprydd kragsten, som understöder en flerstafvig sådan med löfsirad krans. Vid vestra ändan af tornets södra sidomur finnes en bägarlik, bladprydd kragsten, hvilken har en krans, som utmärkes med en rundstaf mellan två hålkälar. Vid östra ändan af samma sidomur ses en kragsten, hvilken utgöres af en bred list, som profileras med rundstaf och hålkäl. Denna list uppbär en ganska bred skiljebåge, hvilken i långhusets södra sidomur infaller vid detsammas halfva höjd. Denna anordning är föga harmonisk. I kapellets sydvestra och sydöstra hörn höja sig smärta kolonner mellan skråkanter och ha lodräta öfverensstämmande baser med ringar och löfsirade kapitäler. Den sydvestra har en krans med rundstaf och hålkäl, men den sydöstra saknar krans. Uti kapellets nordöstra hörn framskjuter en löfprydd kragsten, och derpå höjer sig en kolonn, hvars bas har yfviga skyddsblad, och hvars kapitäl liknar en fyrbladig blomkalk. Derpå ligger en krans med hålkäl och rundstaf. På denna krans märkes i nära naturlig storlek en hukande man, hvilken med lutande hufvud på nacken uppbär mellan två murhörn en kolonn, som har ett bägarlikt och bladprydt kapitäl.