Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
198

nödvändighet att med nyssberörda pilastrar höja de förras vederlag och tillspetsa deras former för att sätta mellanpartiets och omgångens slutstenar i ett vågrätt förhållande till hvarandra. Pelarafstånden i söder och norr utgöra 16.9, i motsatt riktning 15.5, dock äro dessa mått något olika. Mellan förenings- och skiljebågarne äro fem hela och fyra halfva korshvalf inslagna, af hvilka de förre bilda ett grekiskt kors och de sednare vinkelfyllningar. Dessa takhvalf, som hålla från golfplanen till slutstenarna 25.6 i höjd, sakna både kant- och korsbågar. Det mellersta af samma takhvalf har en åttkantig öppning, hvilken i söder och norr liksom i vester och öster utgör 7.2 i tvärmått och beklädes med åtta särskildta block, som profileras med en bred platt och en smal rundstaf och derpå en liten hålkäl. Omgifningsmurarne äro 6.3 tjocka, men något gröfre i sydöstra och nordöstra sidan för att inrymma dervarande altarnicher.

Den södra ingångens yttre omfattning har å hvarje sida haft mellan murhörn två kolonner, hvilkas skaft saknas. Baserne äro attiska med skyddsblad och kapitälerne bägarlika med löfprydnader. Innersta murhörnen äro karnisade, men de öfriga såsom vanligt rätvinkliga. Kransarne siras med rundstafvar och hålkälar. Kolonnerne ha uppburit rundstafviga, men de inre murhörnen karnisade och de yttre skarpkantiga rundbågar. I midten af muren slå stafprydda poster, som med hålkälade konsoler uppbära ett trebladigt dörrfält med en rullik knopp i midten och tvenne å bågspetsarna, af hvilka de tvenne sednare äro bortslagna. Den inre omfattningen är förstörd; men spår visa, att den varit snedsmygig och lågrakspetsig. Deröfver ses i