Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
200

Den öfra afdelningen är till hela sin anordning samt vidd och höjd mycket lik den nedra. Pelarne, som hålla 5.9 i tvärmått, ha attiska baser med stora men tunna och olikartade skyddsblad. Dithörande kapitäler, hvilka utgöras af hålkälar med platter derpå, uppbära små hålkälade kransar. Deras föreningsbågar äro lågspetsiga och tvåsprångiga; men skiljebågar saknas, hvadan omgångens korshvalf hvila på kragstenar, hvilka likna den nedra afdelningens. Alla fyra pelarne äro utåttryckta, nemligen de tvenne östra åt sydost och nordost och de tvenne vestra åt sydvest och nordvest. Kapporna, som sakna kant- och korsbågar, ha till största delen nedstörtat.

Å östra sidan märkes en triumfbåge, hvilken håller 13.9 i bredd och 9.0 i höjd och har halfrund betäckning med hålkälade dynstenar. En liten fyrkantig pelare, som enligt Wallins uppgift stått i denna öppning, har förmodligen hvilat på en låg bröstningsmur och uppburit två fina rundbågar med en svickelros. På dylikt sätt får bredden ett passande förhållande till höjden. Sydöstra liksom nordöstra sidan, hvilken är nästan helt och hållet upptagen af en nära halfrund altarnich med nära halfkupolformig betäckning, har i midten ett smalt, rundbågigt fönster. Åt vester märkes ett ganska litet rundfönster. Den yttre omfattningen prydes med en liten rundstaf och en stor skråkant; men den inre, hvilken är mycket skadad, utgöres af en ganska stor fördjupning. Åt söder ses ett rundfönster, som håller 7.0 i tvärmått. I den sydvestra liksom i den södra sidan märkes en bred men låg altarnich, hvilken betäckes med två rundbågar, som hvilat på en midtkolonn och en sträcksten. I sidorna af dessa altarnicher