spetsbågsstil. För att visa detta klart måste vi först åskådliggöra kyrkans ursprungliga anordning, hvarefter vi vilja taga hennes nuvarande förhållande i betraktande. Om vi icke beundra kyrkan hvarken som konstmessig eller storartad, så synes hon likväl i anseende till hennes olika stilar och historiska minnen ha ganska högt värde. Det är af största vigt att känna tiderna för helgedomars tillkomst och förändringar. Denna kyrka, som tillhört ett Franciskanerkloster, måste kort efter dess stiftelse 1233 tillkommit [1].
Liksom S. Nikolaus har troligtvis S. Catharina blott bestått af ett långhus med rak altarvägg i öster och en takryttare å vestra ändan. Detta långhus har tvifvelsutan sträckt sig 27.0 längre åt vester än det nuvarande. Skälen härför äro följande. I vestra gafvelmuren ha två åttkantiga pelare samt derpå hvilande skiljebågar blifvit inneslutna. Flere väl bibehållna kragstenar å sidomurarne visa, att de motsvarat ursprungliga takhvalf, hvilka i vester och öster haft vida större sträckningar än de nuvarande pelarnas afstånd. Således måste den ursprungliga gafvelmuren i vester blifvit vid korets uppförande bortbruten, och den nuvarande tillkommit. Till dessa skäl kan jemväl läggas, att gafvelmuren har ganska få och mycket svaga förtagningar med sidomurarna, hvadan också betydliga remnor yppat sig. I norra sidomurens vestra ända framstå åt vester flere förtagningar efter den mursträcka, som blifvit bortbruten. Vestra kapellets södra sidomur visar sig påtagligen vara en lemning af långhusets bortbrutna del i vester. Att döma af de tvenne pelarna och
- ↑ Script. Rer. Dan. T. V. P. 514.
