Af samma kloster sågos 1727 några lemningar[1]. Det ligger utom vårt ämne att vidare yttra oss i afseende på detta kloster, enär inga lemningar deraf numera förefinnas.
Sedan vi framställt den förstöring, som drabbat de talrika och herrliga kyrkor, hvilka utmärkt Wisby; vilja vi med några ord utreda, huru så mycken vandalism kunnat saklöst bedrifvas. Den katholska läran, som 1536 i Danmark utbyttes mot den lutherska, blef vid samma tid införd på Gotland, hvilket då tillhörde detta rike. En författare, som föddes i Wisby ungefär femtio år efter reformationen och således borde väl veta, huru det tillgick på den tiden, beklagar, att då ej allenast guld, silfver och andra klenoder samt skrudar m. m. borttogos ur kyrkor och kloster, utan äfven taflor och bilder, hvilka ej kunde begagnas, skamligt förstördes, att sköna byggnader nedbrötos, och helgedomar, hvaruti namnkunnige personer hade sina grafvar, ödelades och upplätos för hästar, nöt och svin, att nyttiga böcker och bref, som blifvit med stor flit skrifna och samlade, dels uppbrändes dels utkastades, så att svin fingo gå och rota uti desamma[2]. Då härtill kommer, att Wisby både före och efter reformationen utstått ganska svåra eldsvådor; så är det mindre underligt, att dessa herrliga byggnadsverk blifvit så förstörda, som de nu äro, än att deraf finnas så ansenliga ruiner, som de ofvanbeskrifna. Härtill måste orsaken vara, att Fredrik I 1532 donerade de öde kyrkorna i Wisby till dervarande hospital, hvadan de
