Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/324

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
312

bastionen. Den tvärmur, hvilken utgått å öfra sidan om och parallell med den nyssberörda, är till största delen i behåll.

Nedanom den ofullbordade bastionen märkes en god källa, som omgifves med tvenne upprättstående hällar af huggen kalksten. Vi se tvifvelsutan här den ofvanomtalade brunnen, hvarjemte vattenkonsten var belägen. Utanför sträckmuren ligga jordvallar i trenne rader. Dessa vallar kallas Palissaderne och ha troligtvis varit med sådana skyddade.

Om det å ena sidan måste både i afseende på konst- och krigshistorien beklagas, att den ovanligt stora ruinen blifvit på ett så vandaliskt sätt förstörd som Turkarne nedbrutit Egyptens uråldriga tempel för kalkbränning, så är det å andra högst märkvärdigt, att en stor kalkugn fått bortemot tvåhundrade år qvarligga i staden helt nära hamnen. Det är icke nog, att en sådan inrättning är eldfarlig i närheten af hus; men det är derjemte ganska pinsamt att under solhetta framgå vid hamnen i fint och djupt kalkdam, hvilket i synnerhet vid blåst är ej allenast ganska besvärande för synen utan äfven för andedrägten.