233
vinklig och lågrakspetsig. Den vestra gluggen saknar midtkolonn, men de öfriga ha sina i behåll. Midtkolonnerne ha hålkälade baser och hålkälade slätta kapitäler och äfven hålkälade kransar. Gluggarnas vederlag ha jemväl hålkälade kransar, som sträcka sig till yttre omfattningarna. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
Om kyrkans byggnadslid saknas uppgift från medeltiden. Skeppet och tornet, som äro uppförda i rundbågsstil med ringa spår till öfvergång i yngre byggnadsart, måste tillkommit något efter år 1200; deremot är förlängningen af skeppet samt koret och sakristian hållna i ren spetsbågsstil och således vida yngre.
Gamle triumfbågen har bjert målning i qvaderform med löf- och rutverk samt bladslingor. Korets norra sidomur framter lemningar af målade baldakiner och deri helgon med rundglorior m. m. Å tornbågen ses tvenne stora liljor och i första afdelningen märkas lemningar efter målningar på väggarna.
I kyrkan finnes en rund kalkformig dopfunt, hvilken består af slipad kalksten. Foten är alldeles slät. Skålen, som är halfklotformig, har fjorton vanliga blad och kring kanten en hålkäl. Hela höjden utgör 3.8 och skålens yttre tvärmätt 2.8.
På korets norra sidomur hänger ett enkelt altarskåp utan flygeldörrar. I midtfacket föreställes korsfästelsen. Å korsets ändar ses evangelisternas sinnebilder. Jemte korset stå Maria och Johannes. I ett högt röste deröfver ses frälsaren med segerfana. I sidofacken stå öfver hvarandra apostlarne i baldakiner, af hvilka de nedre ha raka betäckningar och de öfre
