förmådde hedningarna att afstå från sin föresats; således fick kyrkan qvarstå och christendomen utbredde sig. I början af christendomen vände sig Gotländingarne till biskopar, hvilka öfver deras ö reste genom Ryssland och Grekland till Jerusalem. Sedan christendomen blifvit allmän, antogo de biskopen i Linköping till sin öfverherde, som hvart tredje år skulle kringresa ön för invigningar af kyrkor och altaren och slitande af tvister m. m. På detta sätt har Gotland ända till reformationen tillhört Linköpings stift. Sedan Gotländingarne blifvit omvända till christendomen, åtogo de sig att följa Svearnas konung i härfärd mot hedningar, men icke mot christna. I annat fall skulle de betala 40 mark penningar för hvarje krigsskepp i ledingslame [1].
Wisby, Gotlands enda stad, har i anseende till sin anläggningstid och benämning föranledt många dikter. Att staden blifvit af sköldmön Wisna efter Bråvalla slag anlagd och fått af henne sin benämning, och att densamma först legat 1⁄2 mil längre i norr och blifvit omkring år 800 flyttad till nuvarande plats, förtjenar ingen vederläggning. Föga sannolikare är, att invånarne i Wineta efter dess förstöring grundlagt wisby och gifvit detsamma benämning. Det tyckes vara lätt begripligt, att en handelsstad ej kunde på Gotland uppstå, innan christendomen der infördes. Om en handelsstad der funnits, när Olof Haraldson 1028 företog Gotländingarnas omvändelse, skulle vi tvifvelsutan haft derom någon underrättelse i hans saga.
Gotland hade en egen landslag, hvilken, troligtvis författad i trettonde århundradet, lemnar ganska vigtiga
- ↑ Gotlandslagen af Schlyter, S. 93—104.
