299
bågsstil, då deremot den sednare är hållen i sen spetsbågsstil. Alltså måste här funnits en äldre kyrka, som i sednare medeltiden blifvit nedbruten, då den nuvarande blifvit i dess ställe uppförd. Detta förhållande är temligen klart, alldenstund sakristians och tornets socklar samt korets och tornets portaler förete ren rundbågsstil. Dessa partier måste således tillhört en äldre kyrka och blifvit begagnade i den nuvarande, hvilken troligtvis tillkommit kort före eller kort efter femtonde seklets början.
På ett illa muradt altarbord ligger en skifva af bräder. På detta bord står ett vackert, ehuru något förfallet altarskap med flygeldörrar. Midtgruppen föreställer Christus på korset och å hvarje sida en Maria med bok i venstra handen. Hvarje sidogrupp utgöres af tre lärjungar. I hvardera af dörrarna ses äfven tre lärjungar. Ytterst åt höger står en man med monstrans samt ytterst åt venster en qvinna med bok i högra och palm i venstra handen. Christus har törnekrona. Baldakiner, som bestå af kolonner med bågar derpå, utgöra bildernas betäckningar. Midtgruppen har en fembladig, men hvardera af sidogrupperna trenne trebladiga baldakiner och vardera af dörrarna fyra sådana. Kolonnerne, hvilkas skaft äro fyrstafviga, framte inåtsvängda och bladprydda baser och bägarlika kapitäler. Inunder ses fina rosverk och uppöfver höja sig fina fönsterlika genombrytningar. Alla bågarne äro lågspetsiga och löfprydda. Bilderne, som äro helupphöjda och väl skurna, stå mot guldgrund med randade rundglorior för alla utom Christus. Dörrarne ha på utsidorna haft målningar i limfärg, hvaraf ytterst få spår äro öfriga. Skåpets och dörrarnas bredd tillhopa utgör
