stora och ståtliga byggnad, som sedan kallades kalfskinnshuset. Denna byggnad begagnades till konungarnes residens vid deras besök i Wisby. Sedan Wisborg tillkommit och konungarne der uppehöllo sig, blef nämnda byggnad upplåten till köpmännen för att begagnas till börs eller vinhus, men den var redan 1633 nästan öde och är nu jemnad med jorden. Sagan om platsens erhållande är alldeles lika med sagan om det jordstycke, hvarpå Carthago anlades. Att en konung skulle på ett så lumpet sätt velat tillnarra sig en tomtplats och att affärsvana köpmän af olika nationer skulle låtit så snöpligt lura sig, kan ingalunda antagas; helst af den, som icke sätter någon tro dertill, att den fagra Dido kunnat på berörda sätt förskaffa sig grundplats för sin mäktiga stad. Birger lät på Gotland 1314 omlägga vägarna, hvilka sedermera under tidens lopp förföllo; men derifrån härrör grunden till det goda skick, hvari desamma efter skeende förbättringar nu befinnas [1].
Borgrarne i Wisby och bönderne på Gotland blefvo vid samma tid uppbragte mot Birger, som pålagt dem nya utskylder. Till följd häraf landsatte konungen i Slitehamn en krigsmakt. Bönderne grepo till motvärn. Det kom till en blodig träffning på Röcklingebacke i Lärbro socken. Konungen blef slagen och tillfångatagen under ett hasselträd. Bönderne ville ihjelslå Birger; men de betänkte snart, att Erik Menved i Danmark skulle hämnas sin svågers ofärd. I betraktande deraf blef konungen mot bekräftande af deras rättigheter frigifven [2].
