Kyrkan i Åsum hade utanför dörren tvenne stänkelsefat av sten, ställde på piedestaler, vilka stodo ännu kvar alltifrån katolska tiden. Av desse var det på högra handen vid ingången djupare, men det på vänstra var på yttra sidan genomborrat med så stort hål, att lillfingret därigenom näppeligen kunde trädas. Runstenen i kyrkogårdsmuren hade följande skrift:
| ᚴᚱᛁᛋᛏ᛬ ᛘᛆᚱᛁᛆᚾ᛬ ᛆᚢᚾ᛬ ᚼᛁᛆᛒᛁ᛬ ᚦᛁᛘ᛬ |
| ᛆᚱ᛬ ᚴᛁᚱᚴᛁᚢ᛬ ᚦᛁᚾᛁ᛬ ᚴᚢᚦᛁ᛬ ᛆᛒᛋᛁᛚᚮᚿ᛬ ᛆᚱ |
| ᚴᛁᛒᛁᛋᚢᛒ᛬ ᛆᛋᛒᛁᚮᚱᚿ᛬ ᛘᚢᛚᛁ᛬ |
Krist. Marian. Sun. Hialbi. Dim. Ar. Kirkiu. Dini. Gudi. Absilon, Arkibisub. Asbiorn. Muli.
Detta illustreras av Saxone Grammatico p. 196. Rex (Canutus) lacu lustrari jussit mersorum corpora uncis et everriculis capta, apud asylum continuum amni oppidum, supremis procuravit officiis. In eundem locum Stephani observ. 211. Asylum, Ahusia, olim oppidum fuit præclarum, multorum insignium et fortissimorum militum sepultura mobilitatum, jam vero fatali rerum vicissitudine, ad pagi mediocris redactum angustias.
Sperlingii (Ottonis) Testamentum Absolonis Archiepiscopi Lundensis ex m:ss eratum. Haffn. 1696 har denna stenen således:
Krist Mariu Sun Hialpi Dim Er Kirkiu Thint Guti Absilon Arkibiskop Ok Asbiorn Muli.
Christ Mariæ fili adjuva eos qui ecclesiæ tuæ satisfaciunt, Absoloni Archiepiscopo & Asbiorno Mule.
Fältet omkring Risberga var ganska vidlöftigt och såddes vart åttonde eller nionde år. Emellertid låg det nu för fäfot och så magert, som hade det samma år blivit lagt i träde. Denna jord var en mosand, som hade ganska liten mylla uti sig, var alltså mycket lös, så att han av vädret något blåste, varefter man såg vid gärdesgårdarna den förflugna sanden ligga
