Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

svarta med en tjock vit kritskorpa omgivne, vilka senaste gåvo den starkaste eld. Den vita kritskorpan kläder flintan som en bark, så att jag ej tyckte, att flintan upplöstes till krita, utan att flintan blivit av krita. Desse flintor funnos i den myckenhet, att vi icke behövde gå över ån efter vatten, ty de äro här tillräckelige, allenast vist folk blevo tillsatte att rätt bryta och slå dem, samt att de få straxt avsättning, då inga utifrån hämtas.

Gärdesgårdar emellan Lund och Malmö äro allt vallar, uppkastade så höga, som en karl kan räcka. På yttra sidan äro vallarne nästan perpendikuläre med en grav bredvid, men på inre sidan sluttande, att ogräs kan växa därpå. Dena lervall förfaller om vintren, då tjälen går ur jorden, måste alltså årligen förnyas i april månad. Händer så, att någon stark regnskur kommer om sommaren (såsom förleden pingestafton skedde), så sköljes vallen mest bort, att folk å huset måste ut till vallarnas iståndsättande, vilket är ett otroligt arbete för lantmannen. Voro inbyggarne vande vid utlänningarnes häckar, som här lättare än på någon annor ort i riket kunde anläggas, och fyllde dem med sina vallar, så sluppo de mången tröttsam stund. Nere mot havssidan voro vallarne uppkastade av tång, som låg kritvit, sedan hon i flere år blivit blekt av solen.

Åkerbruket i Skåne, då det anses av oss som bo kring Stockholm på långt håll, faller det oss så obäkeligt, som deras plog är lång. Vi se en bonde spänna 4 à 6 par dragare för en plog, som väger så mycket ett par hästar kunna draga av hela 1/4-milens längd, och huru de så sin råg dagarne för jul, och änteligen på slutet få därefter fjärde eller sjätte kornet uti det härligaste klimat; men bonden i Skåne är så trägen vid sina förfäders sätt, som vår tids ungdom är prompt att den förändra. De hålla sig så fast vid gammal förfarenhet, som våra vid nya projekter. De äro så säkra på dem, som vi osäkre om våra. En svår sjukdom häves aldrig utan av lyckskott, om icke doktoren gör sig noga underrätad om sjukdomens art. Jag har budit till att uppteckna sjukdomen. Få se sedermera, om så tillräckelige som nye projekter kunna hjälpa honom.


203