hästarne upp i landet och koerna vid Kristianstad, där det likväl är Faunæ undersåtare, som göra denna åverkan på bägge orterna.
Ligusterhäckarne, besynnerligen i borgmästar Hegardts trädgård, hade blader i kanten liksom sågade, vilket kommit av någon insekt, som på det sättet i kanten ätit dem. Då vi ristade buskarne, regnade insekterna neder på jorden, vilka voro spanska flugor.
Spanska flugor eller Cantharides officinarum, äro ett slags insekter, som vi i alla tider låtit apotekarne köpa ifrån de varmare länder, emedan vi aldrig vetat, att vi själve ägt dem, men vi funno dem här, i Ystad och på hela trakten emellan Malmö och Ystad i otrolig myckenhet, icke allenast på Liguster Fl. 4 utan ock på asken Fl. 830, Caprifolium Fl. 191 och hyll Fl. 250. Deras skapnad kom nära överens med Cerambyx, och deras bröst eller thorax hade på sidan framåt en liten prominentia, men icke spetsig som på Cerambyx. Deras elytra eller skal voro mjuka som på genus Cantharidis och även, som hela kroppen, gullgröna eller gröna på gull stötande, men deras mage eller abdomen hade inga papillas laterales då den trycktes. Deras skapnad kom mycket överens med skeppvarvsflugan (It. Vestgoth. 152, tab. 2), ty thorax var icke något flat scutum utan rundat, och elytra voro väl trubbige men icke avhuggne såsom på Leptura. Antennæ voro helt svarta. Då insekten kramades, gåvo de genom mun och thorax en gul, stickande saft. Således have vi åter fått en ny rekryt för vår svenska fauna och ett officinale för våra apotekare, det vi ej behövde mer köpa utomlands, om vi låte samla det i Skåne eller plantera det upp i landet, där man icke är rädd om förenämnde trän. Samma flugor funnos ock något litet på vår allmänna asp Fl. 819.
Fiskmåsar till färgen svartgrå (Sterna, Faun. 128) flögo mycket kring staden och bodde i vattugräset.
Gässen lödjas här aldrig, därföre ser man över alla fälten, besynnerligen där som Bellis växer, vilken ört bäst trivs på gåsfälten, att fjädrarne ligga tappade, som kunnat konserveras.
216
