Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/355

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  • Melampyrum cæruleum Fl. 512 landsknektar, ett ganska artigt namn, emedan denna örten bär svenska liveriet med rocken eller bladerna, som äro högblå, och bröstet eller blommorna inunder gula, liksom den fågelen, vilken efter samma metaphora av arkiater Rudbeck kallades Avis Carolina Fn. 220.

Gentiana Pneumonanthe Fl. 202 viste i dag sin första blomma och därmed gav vid handen, att säden borde skäras.

Sädesbärgningen begyntes i dag, då larsmässorågen först mejades vid Krapparp. Säden sattes på åkren i långa travar åt norr och söder, att solen måtte skina på bägge sidor. 24 nekor sättes på vardera sidan emot varandra, som göra tillsammans 48. Både råg och korn mejas i Skåne på slätten såväl som över mesta landet.

Krapparp s. Krapperup, som med underliggande gods hölt 2½ adelsryttare, herr kapten von Kochen tillhörig, låg vid Viken söder om Kullen, där han skjuter ut i havet mot väster. Huset grundmurat omgiver gården på 3 sidor och förmentes vara tvåhundrade år gammalt. Ett åttkantigt murat torn stod vid södra hörnet och ett dylikt på ändan av södra flygeln. Gården var omgiven med en djup grav.

Trädgården i Krapparp innehölt 300 stycken fruktträn med en myckenhet av lavendel och vita liljor. Lök såddes här rätt mycken, den fiskarena behövde till sin färska fisk. I denna trädgård sades ett helt skålpund tymjansfrö vara en vår utsått, vilket är en ibland de största doses för en trädgårdsmästare. Potatoës växte här mycket väl, men beklagades så här som på andra ställen, att folket icke gärna ville äta rötterna. Folket var nog pickhågat, att sätta denna växt men hade däremot, att hon fordrade en god jord, där alltid god säd växer, och att hon ej tålde minsta köld, ty på en enda frostnatt fördärvades stjälken, då rötterna sedermera icke tilltogo; men denna roten är just icke gjord för dem som hava överflöd av tillräckelig säd, ty man bör även höra dem som lidit missväxt, om icke roten smkar dem bättre, då hon friar från hungersnöd och död. Och sedan säden blev uppfunnen, smakade ollonen beska.


349