ropat, men prästen sagt då vara försent, varefter han nedsunkit, och att desse stenar blivit uppreste till åminnelse av ett sådant under. Sed credat Judæus Apella.
Calmus Fl. 277 växte här i otrolig myckenhet och tillräckelig för alla apoteker i Sverige. Denna ört, som icke åts av något kreatur, hatades och söktes utrotas, men förgäves, ty hon hade tagit alltför mycket överhanden.
Myräng låg vid prästegården till en stor vidd och röjde sin jordmån med sitt låga gräs och till höbärgning nästan onyttiga örter av Eriophorum polystachion Fl. 44 och Thysselinum Fl. 227, som alltid giva tillkänna torvjord och myrjord. Eljest var hela ängen täckt med Aira cærulea Fl. 71, vilkens blader näppeligen voro 4 tvärfinger höga. Denna vidlöftigaängen uppskars till torv och fördärvades för alla tider, som dock kunde görras till den härligaste gräsväxt, emedan hon lätt kunde utdikas åt nästgränsande hav; menlantmannen här nere har icke ännu lärt det nyttigaste medlet i ekonomien, att förvandla myror till äng.
Pulicaria Fl. 693, som av andra blivit förd till Erigeron och av andra till Aster, växte vid vägen jämte Utvedinge, förrän man kom fram till Vegeholm. Jag utexaminerade med mikroskop dess små blomster och fant, att deras antheræ hade vid basin smala, långa och nedstående tänder, att hon utan all tvivel bör räknas under det nya genus Inulæ (It. Westrog. 271).
Vegeholm, en sätesgård herr överesten Cedercrantz tillhörig, låg på skillnaden emellan Malmöhus län och Kristiandstads län vid en å, vilken meddelar sitt vatten till graven, som går omkring gården. Stenhuset var uppbyggt år 1531 av Thyge Krabbe (densamma som tog på visst sätt Gustavum I.um tillfånga) med 10 kvarters tjock mur, vilket hus på alla fyra sidor instängde gården, med pelare åt insidan liksom en börs. Över denna Thyge Krabbe är följande skrift vid hans grav här i kyrkan:
360
