Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Radiola Fl. 256 var här en allmän ört.

Össjö beboddes av salig lagman Silfverskölds änkefru och hade en täck trädgård, som var instängd med en hagtornshäck vilken blivit planterad på en liten uppkastad vall och vuxit så tät, att intet kreatur kunde tränga sig in. Trädgården var full av den utvaldaste och mesta slags frukt. Vinrankorna uppleddes utanför väggen upp till takfoten och mognade nästan bättre än på något annat ställe i Skåne.

Hackaretidens minnesmärken sågos i bokskogarne emellan Össjö och Rössjöholm, där Suecia antiqua, då hon var gentium vagina, hopkastat stenhögar, när folket nödgats hacka upp alla skogar att så säd till bröd, och även att föra mull uppå själva klipporna till att skaffa sig åker såsom judarne fordom i Terra sancta, intill dess digerdöden år 1350 gav rum för skogar och fredade dem, som varat mestedels intill vår tid.

Orrar höllo sig ännu i trän, men vid Olofsmässotiden mista de sina penner och få blodpenner, varföre de då hålla sig mest vid jorden, emedan de svårligen kunna flyga, och just vid den tiden mogna blåbären, deras smakeligaste föda, under vilken tid de fångas i Norrland med flakar. Om man då jagar orren, löper han rätt fort och har svårt att flyga upp ifrån jorden. Ungarne däremot, som icke byta om fjärdar första året, flyga lätt. Så har naturen försett dem båda.

Sängkläder hade vi allestädes i Skåne haft de mjukaste och härligaste, som vida övergå sängkläderna upp i Sverige. Täckenen voro merendels stoppade av ejderdun, alltså varma och lätta. Bönderna brukte sina dunbäddar även mitt i sommaren.

Rössjöholm, en sätesgård herr landshövdingen Silfversköld tillhörig, låg inunder Hallandsås, 2 kvart ifrån halländska gränsen, att allenast Rössjön skilde åt åsen och gården. Då denna halländska åsen om vårtiden speglar sig med sina gröna bokeblader uti Rössjön, giver han för Rössjöholm den fägring som ingen målare kan efterapa.

Såpsjuderi var här anlagt och uppmurat med Hollandsklink och cement, där Rössjön vid västra sidan var uppdämd,

380