Curculio Pyri Fn. 465 var en mask, som satt på de mesta päronblader och hade gjort på dem en brun fläck, med det han bortfrätit endast den övra hinnan på bladen. Han låg ännu inom sin larva, som var slemmig såsom en liten snigel, corpore subfusco, subcylindraceo. Capite magno, gibbo, utrinque parum dilatato. Cauda adscendente. Pedibus plurimis. Samma kräk såg jag följande år i Uppland i den myckenhet, att knappt något päron- eller körsebärsblad var ifrån detsamma fritt.
Tossie s. Tossige har fått namn av de 12 sjöar, som här i socknen finnas, liksom Tolvsjö kallad, såsom
| Rödsjö | Aborresjö |
| Västersjö | Kyrkesjö |
| Lärkesjö | Marsjö |
| Hanasjö | Svartasjö |
| Ramnsjö | Halshultssjö |
| Valpesjö | Staverhultssjö |
Av dessa äro Rödsjö och Västersjö de största och vardera ½ mil långa samt ligga med Hanasjö och Lärkasjö långs under Halländska åsen.
Hallandsåsen är en kronoallmänning, som begynnes 1 mil norr om Ängelholm och bestått av ek och bok.
Myror voro upptagne till äng. Jorden blev dikad, tvärdikad, torkad, körd, sandblandad med fin sand, harvad, sådd med hösmål. Ett fint, mjukt, tjockt gräs täckte jorden och nästan låg kull, vilket bestod mestedels av brunven Fl. 1138.
Ljungbackarne, som voro intagne till äng, hade varit plöjde och sådde med bovete, sedan körde, tvärade, med järnharv sönderrevne, gödde samt sådde med råg och änteligen lagde till äng.
Väpplingen Fl. 615 stod nu här färdig till slåtter, sedan han mist sin röda färg och blivit brun.
Axsvingel (Festuca Fl. 92) växte mer på dessa backiga ängar, än man lätteligen finner henne i Sverige. Han stod helst jämte vägarna, låg omkull med sina stjälkar och hade denna tiden mogna frön.
Ægopodium Fl. 247 kallades här trebening.
382
