Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/396

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Vram kallades kyrkan, som fordom hetat Bram, vilket var att se av de gamla epitafierna i kyrkan.

Gunnarstorp besågs andra gången med de många nyttiga försök och inrättningar som herr kapten Berg på denna gården anlagt, genom vilka tydeligen kunde skönjas, att han med rätta bör räknas för en av de starkaste ekonomer, som nu voro i Skåne. Kaptenen själv rekommenderade hushållsvetenskapen såsom ett oumgängeligt studium för unga officerare, och att de böra allestädes efterse hushållningen, vid vilken de merendels på slutet stanna, när de bliva åldriga, då det de sett på främmande orter alltid gagnar dem.

Vattenkonsten var ledd till ladugården och till dammen i trädgården, där hon allestädes gjorde fontäner, och i bryggstugan gav hon genom rör stadigt vatten, då det behövdes.

Dammar voro 23 anlagde, och en av dem var en liten uppdämd sjö, uti vilken 10,000 fiskar voro planterade.

Fisken fördes på det sättet i en fyrkantig kista, som var hopslagen av bräder, att i kistan nedsläpptes några stycken lock med karm omkring, att locken icke måtte komma för när till varannan, och voro desse lock med små hål igenomborrade. Häruti lades grönt gräs, därpå fisk, så locket, varmed fortfors till kistan blev full, då fisken låg i mjuka gräset utan att kramas och vattnades esomoftast, igenom det att locken voro igenomborrade. På det sättet kunde fisk planteras ifrån avlägsne orter och föras långa vägen.

Djurgården vid Gunnarstorp var den ansenligaste till sin vidd och hölt nu 22 hjortar. Han var omkring murad med sten och muren ovanpå belagd med törne. Här hade djuren skog eller lundar och fält samt friskt vatten. Käppar eller grenar av ung asp lågo till myckenhet inuti djurgården, tätt skalade och till de finaste kvistarne bortfrätne, ty desse givas om vintrarna åt hjortarna såsom en föda utom annor mat. Hindarne eller hjorthonorna hade inga horn men i det stället en caruncula eller vårta. På ett artigt sätt vore hjortarne här fångade. Hjortarne brukte här gå fram på åkrarna att äta säden; ty lät herr kaptenen ett litet stycke av muren omkring den anlagde

390