Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

starkaste roddningen, stjälper ofta en liten båt, då fiskaren skall vara färdig att bärga sig på kölen, till dess andra båten kommer till undsättning.

Ålar fånges här på ett artigt sätt, där sjön har sitt utlopp och dammen var anlagd till kvarnen, utan någon besynnerlig stängning för ålen. Här voro vita, skalade träpålar nedslagne 2 à 3 tvärfinger ifrån varandra under vattnet uti tvenne linjer, som gingo tillsammans liksom en damm nederemot själva fallet, där som bägge armarne nästan stötte tillsammas. Där var innantill en liten öppning eller håla, varest en pipstock var nedlagd och sotad på ändan, som gick neder under jorden och neder vid forsen slutades uti en brädsump. Mäsk släpptes ned i en rad ifrån sjön allt bort åt de omtalte vita käpparna, emellan vilka ännu mera mäsk var strödd. Ålen sökte mäsken, följde honom ock allt intill dammen. När ålen kom dit, som är en nattfisk, flydde han de vita käppar och begav sig till öppningen av pumpstocken, vilken var bränd och sotad på ändan och alltså mörk, därigenom ålen nedkastades uti sumpen och blev fångad. På andra ställen brukas i stället för vita käpprader att allenast nederlägga ett par björkstockar, som äro klädde med sin vita näver, vilka ålen skyr såsom vita och ljusa, och om en vit tvärstock lägges över dammen på bottnen, går aldrig en ål bort eller över honom.

Sillen, som fångas vid Kullen (p. 354) giver föga efter den holländska till storlek och fetma. Herr översten mente, att Kullasillen näppeligen skulle skiljas ifrån den holländksa, om hon kastades strax i saltlaka, sedermera rensades och lades i annor saltlaka och omsider insaltades; ty en fisk, som aldrig så litet ligger i luften efter sin död, förändras strax till smak och konsistens.

Kvarnar hade herr översten anlagt besynnerligen tvenne, som voro sällsamme, nämligen siktkvarnen och helgrynskvarnen.

Siktkvarnen hade stenar av sådan art som bröts vid Tommarp (p. 175) eller av mörk och hård Alvarsten, vilka blivit huggne och räfflade, såsom figuren utvisar. Vart par kostade 20 daler silvermynt, och vardera var en spann tjock samt be-

407