Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/414

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

hövde allenast hackas en gång om året, nöttes alltså mycket litet. Stenen lättades igenom skruven och tyngdes allt mer och mer, intill dess mjölet blev alldeles fint. Det vitaste och finaste mjöl jag sett i Sverige blev på dessa stenar malit.

Helgrynskvarnen bestod av tvenne trästenar av 12 spanns diameter. Den övra var låg, konisk ovan uppå A, men på undra sidan B flat och där såväl som på kanten taggad med små ståltrådsändar. Den undra stenen var slät. Övra stenen var inuti ihålig med spolar emot centrum, emellan vilka agnarne kastade sig upp i kaviteten av den övra trästenen, vilken kunde både lättas och tyngas likasom den förra. Helgryn maldes av havre, men pärlegryn av vete. Allmänna kvarnen hade den förmån, att då stenen skulle hackas, kunde han lyftas upp och åter nedläggas av en enda karl medelst en vind med ett hjul. I denna kvarnen var nere vid hjulet en ugn, där röken gick in i hjulhuset och förhindrade, att hjulen kunde isas.

Kölna var byggd med 2 våningar och hade 5 vindshål uti var våning. På vardera sidan i nedersta våningen var kölnan upptimrad, att man hade på bägge sidor fri gång att vända sig. Utanpå sidorna var en fasthäftad pall, att man måtte räcka upp till kölnetaket. Taket på själva kölnan var lagt av parallelle, igenomborrade bräder såsom efter allmänt bruk. Vid ryggåsen av detta kölnetak lågo på bägge fälluckor, som kunde upplyftas och tillbakaslås samt nedsläppas efter behag, så att pigorne kunde om kalla vintern sitta i kölnan och där förrätta sina sysslor. Ugnen i kölnan var lagd ovanpå med klappur och försedd med dubbelt spjäll, att man kunde efter tillfället antingen släppa in all röken eller ock låta den gå ut. Övra våningen var gjord till mälthus, där golvet sluttade på alla 4 sidor, dock mycket litet, att vattnet kunde självmant avrinna, då säden därmed blev befuktad till mältning. Igenom luckorne insläpptes vädret på det grodda maltet efter behag. En pump stod utanför väggen, som förde vattnet i vilkendera våningen det behövdes.

Våningshuset var byggt med åtskilliga mindre allmänna byggningssätt.


408