Taket var gipsat med halm och lera, som blivit invriden emellan käpparna och överstrukit med ler och mo, förrän det kalkades, samt genomborrat med oändeligen många, alla på sned ställda hål; ty av fet kalk spricka taken.
Golvet upp i vinden och ovanför gipsningen var lagt av den grovaste säckeväv, överstruken med tjära och pinnmo därpå strödd, vilken intorkad blev fast och stark, att man kunde gå därpå samt vara säker för elden.
Spisar voro gjorde med lateral draghål, som böjde sig innanför spisen såsom en orm, uppmurade utan järn, igenom vilka en varm luft kom in i kammaren, like dem salig kapten Triewald beskrivit.
Spjällen voro vindspjäll, vilka uplyftades då den slötes igen, att sotet icke måtte lägga sig i falsen och bortsläppa värman.
Kakelugn var i salen förfärdigad, utanpå lik en allmän stenkakelugn; men inuti voro välvda bågar av tegelsten, på vilka en myckenhet av klappur var lagd, att elden skulle spela ibland klappuren och dem värma. Sedan elden var utbrunnen och spjället stängt, uttogs ett litet löst kalel nedanför spjället, då värmen gick in igenom öppningen. Således kunde en stor sal uppvärmas och få tredubbel värma emot den en allmän kakelugn giver.
Stolarne voro färgade med sot och lut till coffefärg och sedan bonade med vax.
Vagnar sågos förfärdigade av den som nästan förstod alla hantverk. Allt vad som hörde till vagnen och skulle huggas
