Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/440

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

huset. Sedan fällan var utlagd till betesmark, växte på henne ett smått och lågt gräs, besynnerligen fårgräset Fl. 95. Veronica Fl. 8 och ormbunken, som här kallas bräken Fl. 843. Änteligen begynte ljungen taga överhand, så att han täckte hela marken, och små tallar, granar med enbuskar begynte överallt uppkomma. På en så utmagrad jord kan då intet annat växa än endast den torra, magra och onyttiga ljungen, som här trives liksom i Finland mer än väl, och det för ingen annor orsak, än att marken genom svedjandet i så många tidevarv blivit alldeles utmärglad och försatt till största magerhet. Nere i Sunnerbo, såväl som på andra ställen i Småland, ses ofta stora och vidsträckta fält helt nakna och skoglösa, överhöljde endast med en hög ljung, som går upp till knäs, där ingenting kan växa på den torra alven utom ljung och ibland den något fårgräs, och kallas desse fälten ryar, varav så många gårdar här lycktas och begynnas på ordet ry. Desse ryar hava förorsakats antingen av skogseldar, som kommit med våda, eller av det lantmannen fordom svett sig lyckor alltför vidlöftiga att tallen ej kunnat så sig och flyga kring marken med sina frön, innan ljungen intagit fälten och förhindrat tallfröen att så sig, vilket icke ringa skadat landet. Vad nytta eller skada svedjandet gör landet behöver jag ej här bevisa. Våra nitälskande svenske hava nogsamt lagt det för ögonen, såsom herr baron Hårleman i sin Dagbok och herr överdirektören Faggot i Kongl. Vet. Akademiens handlingar 1750, med flera.

Rovorna såddes i svedjor på ett besynnerligt sätt, som icke var trädgårdsmästare har lärt. Bonden slickade på frön, då några frö fastnade på tungan, dem han pruttade ut ur munnen på ömse sidor om sig och således sådde dem på alla sidor, att den som såg mannen och icke förstod hans göromål skulle trott att han var galen.

Bräken eller Pteris Fl. 843 växte upp straxt efter svedjandet allmänt och allestädes, så att då alla andra rötter förkvavts av branden, var ormbunken den endaste, vars rötter kunnat bärga sig. Jag grov efter rötterna och fant dem ligga krypande

434