Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

blivit vänd, ruttnar hon på ett år, så att hon andra året, då hon åter röres, förvandlas till sin mylla. Således får jorden efter några års vändning förmultna till sin matjord, och syran avföras genom de många diken; ty orsaken till mossan är endast syran, varföre man så sällan ser mossa på vissa orter, såsom på Skåne slätt, Visingsö, Öland etc., där ingen syra är i jorden, ty mossans föda är förnämligast ett surt vatten, vilket bevises av de rön man får i orangerier, där växter äro planterade i krukor, i vilka då vattnet surnar, straxt en slemmig vätska utsvettas på sidorna av krukan, och jorden täckes med en mossa; varemot om grov mossa lägges på sidan av krukorna, förrän de fyllas med jord, uppsuper all den syran, och örten som däruti är planterad trives bättre. Således kunde denna Äsköamyra lätteligen avdikas och användas hel och hållen till åker och äng med en otrolig båtnad för lantmannen. Denna samma myra ligger nära intill sjön Möcklen och ganska högt emot vattnet, har ock vid Gämöen själv gjort sig ett litet utlopp genom stenraset, där bönderna i Gämöen satt ett par skvaltkvarnar, som drivas av vår- och höstfloden. Om detta utlopp uppröjdes och gjordes djupt, vore här med ringa möda avledningen för vattnet alldes tillräckelig. Felices agricolæ, bona si sua norint. Men med allt detta, då jag ser på efterkommande lära de icke tacka oss, att vi i otid upptagit den jord och förmån, som naturen ärnat gömma till dem, och en naturlig okunnighet nyttigt sökt fördölja.

Möcklen är en sjö av några mils längd emellan Stenbrohults, Pjätteryds och Agunnaryds socknar. Vid denna sjö såg man den skada, som inbyggarne ledo på sina ängar, av det vattnet som i sjön översvimmade dem, då sjön Möcklens avlopp vid Byvarma dämdes, därest ett ålefiske skall vara anlagt, så att största delen av de inbyggare, som ligga omkring denna sjön, måste lida på sin höbärgning för några ålars fångande vid Byvarma. Jag skulle hålla före, att ålarna utan dämning lika väl kunde fångas, om ålekistorna där inrättades på samma sätt som vid Lärkesholm, om vilket framdeles.

Älmhult kvart 5.


85