Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


4

halshöggo och sände Asarne hufvudet. Oden tog hufvudet och smorde det med slika örter, att det icke måtte ruttna och qvad deröfver galdrar[1] och gaf det så kraft, att det mälde vid honom och sade honom många lönnliga ting. Oden satte Njörd och Frey till blot-godar, och voro de Diar bland Asarne. Njörds dotter var Freya, hon var blot-gydja och hon utlärde först bland Asarne seid[2], som hos Vanerne var allmän. När Njörd var med Vanerne, egde han sin syster till äkta, ty sådant var der lag, och voro deras barn Frey och Freya; men det var förbudet hos Asarne att hjonalag bygga så nära inom frändskapen.

5 Kap.

Oden skiftade riket, och om Gefjon.

En stor fjällgård[3] gångar från nordöst till sydvest; han skiljer Svithjod det stora och andra riken: sunnanföre fjället är icke långt till Tyrkland, der egde Oden stora egor. I den tiden foro Romvärjarnes[4] höfdingar vida om verlden och bruto under sig alla folk, och månge höfdingar flydde för denna ofrid från sina egnder[5]. Men förty att Oden var förevis och trollkunnig, så visste han, att hans afkomma monde bygga och bo i verldens Nordhalfva (Europa). Då satte han sine bröder Ve och Vile öfver Asgård; men han sjelf for och alle Diar med honom och mycket folk annat; for han först vester till Garda-rike och så söder till Saxland. Han egde månge söner: han tillegnade sig rike vida omkring i Saxland och satte sine söner till landets vård. Derpå for han norr ut till sjöen och tog sig der bostad på en ö, der det nu heter Odens-ö i Fyn. Derefter sände han Gefjon norr öfver sundet på landaletan; kom hon så till Gylfve, och han gaf henne ett

  1. ↑ Galdrar, trollsånger, af gala, sjunga.
  2. ↑ Isl, seiðr, m. (af vb. síða, seið, siðit), ett slags trolleri, som öfvades medelst kokning; ordet kommer dock icke af Isl. sióða, seyða, sjuda, koka, utan är troligen slägt med Isl. siðr, sed, som äfven betyder religion.
  3. ↑ Isl. fiallgarðr, fjallgård, hög bergstrakt; ordet kunde upptagas, då vi redan förut hafva skärgård.
  4. ↑ Isl. Rumveriar, m. pl., Romverjar, Romare, eg. de som vårja Rom.
  5. ↑ Egnd; detta skrifsätt brukades ännu i Biblar, tryckta i förra århundradet, och väl ännu, och är rättare än ängd; ty det kommer ej af ång, utan af egen, ega, Isl. eign.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/12&oldid=489187”