Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


5

plogland. Sedan for hon till Jötun-hem och aflade der 4 söner med en jätte (jötun)[1]; desse omskop hon i oxehamn, förde dem för plogen och drog landet ut å hafvet och vester gent emot Odensö, och är detta land kalladt Selund; der byggde hon sedan. Henne fick Sköld, Odens son; de bodde vid Hleidr[2]. Der [som ploglandet låg] är vatten eller sjö efter, som kallas Lögen[3] (Mälaren). Så ligga fjärdar i Lögen i Svearike som näs i Selund. Så qvad Brage den gamle:


Glad drog Gefjon Danmarks
ökning bort från Gylfve,
den på Ren-sol rike,[4]
så det rök af ränn-djur;
oxarne båro åtta
änne-månar[5] och fyra
hufvud, der de för vän-öns
vida vall-rof gingo.


Gefion dró frá Gylfa
glöð, diúp-röðuls auðla,
svá at af renni-röknum
rauk, Danmarkar auka;
báru yxn, ok átta
enni-tungl, þar’s gengu
fyrir vin-eyar viðri
vall-raufr, fiögur höfuð.


Men när Oden sporde, att god landslägenhet var öster ut hos Gylfve, for han dit, och gjorde han och Gylfve sin förlikning; ty Gylfve tyckte sig ingen kraft hafva till motstånd mot Asarne. De med Oden och Gylfve hade sinsemellan mycken täflan i list ock synvändingar, och vordo Asarne för jämnan segrande. Oden tog sig bostad vid Lögen, der som det nu kallas Forn-Sigtuna, och gjorde der ett stort tempel och blot, efter Asarnes sedvänja. Han tillegnade sig ett vidsträckt land, som han lät kalla Sigtuna. Han gaf

  1. Isl. iötunn, jätte, det sista trol. af ett äldre jätten, def. jättnen, jf. Jätten-dal i Helsingland och Iatun-staþum på en runsten i Östergötland (Liljegr. 1194).
  2. Isl. Hleiðr, f.; ordet betyder väl urspr. tempel, kanske i form af ett skjul på stolpar, ty det är det samma som Sv. lider, n., och Got, hleiþra, f. hydda.
  3. Isl. Lögr, gen. lagar, sjö, vatten, vätska, lag (dekokt), det är således eg. icke något namn, utan en benämning. Af den def. formen i nom. lögrinn, som just står på detta ställe, har man bildat vrångformen «Lögaren«, i det man väl föreställt sig, att det funnes någon slägtskap med vb. Jöga, bada, Isl. lauga och laug, f., bad, hvilket dock troligen ej är händelsen. Men hvaraf kommer Mälaren? monne af Hels. mäl, m., sandig sjö-, elfstrand, Isl. melr, sand-, grusjord.
  4. Den på Ren-sol (el. djup-sol, djupets stråle, glans) rike, d. ä.
    den på guld rike; en uti Fafners-sägnen grundad omskrifning, enligt
    hvilken guld kallas Renflodens malm, hafvets sol. glans, m. m.
  5. Änne-månar eller pannans stjernor, d. ä. ögon.