ut medelst runor och de sånger, som galdrar heta, och derföre äro Asarne galdra-smeder kallade. Oden kunde och öfvade den idrott, med hvilken den mesta makt följde, och som heter seid; men deraf kunde han veta menniskors öden och ovordna ting, så ock att orsaka menniskors bane, olycka eller vanhelsa, likasom att från menniskor taga vett eller styrka, och gifva åt andra. Men när denna trolldom öfvas, följer så mycken uselhet, att det icke tycktes för karlar vara utan skam att fara dermed, hvadan denna idrott lärdes åt gydjorna. Oden visste om allt jordfä[1], hvar det var doldt, och han kunde slike sånger, att för honom uppläto sig jord och berg, stenar och högar, och band han allenast med ord dem, som der bodde, och gick in och tog der hvad han ville. Af dessa krafter vardt han mycket fräjdad: hans ovänner fruktade sig för honom, men hans vänner tröstade på honom och trodde på hans makt och på honom sjelf. Men de flesta sina idrotter lärde han blot-godarne, och voro de honom näst i all visdom och trollskap. Månge andre lärde dock mycket deraf, och har trollskap dädan af drifvits vida och länge hållits. Åt Oden och de 42 Asa-höfdingarne blotade menniskorna och kallade dem sine gudar och trodde på dem länge sedan. Efter Odens namn är namnet Audun[2] uppkalladt, och nämnde män så sine söner, men Thorer eller Thoraren efter Thors namn, eller ock är det tillökt af andra benämningar, såsom Stenthor eller Hafthor, eller brutet på än flere vägar.
8 Kap.
Odens lagstiftning.
Oden stiftade lagar i sitt land, hvilka hade gällt bland Asarne. Så böd han, att alle döde män skulle man bränna och bära å bål med dem deras egendom; ty han sade så, att med dylike skatter skulle enhvar komma till Valhall[3],
