som han hade med å bålet; det skulle han ock njuta, som han sjelf bade i jord grafvit; men askan skulle man bära ut å sjö eller grafva neder i jord. : Efter gäfve män skulle man göra hög till minnes. Men efter alla de män, hos hvilke på- got mannavärde var, skulle man resa bauta-stenar[1]; och hölls denna sed länge sedan. — Så skulle man mot vintern blota till godt år, men vid midvinter till gröda; ett tredje blot skulle göras mot sommaren: det var segerblot. Öfver allt Svithjod guldo män skattpenning till Oden för hvarje näsa; men ban skulle värja deras land för ofrid och för dem blota till godt år.
9 Kar. Njörds giftermål.
Njörd fick en hustru, som het Skade. Hon ville icke hafva samlif med honom, utan gifte sig sedan med Oden, och egde de månge söner. En bland desse het Seming?, och om honom qvad Eyvind Skaldaspiller? detta:
Med Järn-vidjat? aflade — Pann's skiald bledr
Asa-sonen 3 skalt-[eri gat skatte-samlar'n', Asa nidr
som skölden blodar?, vid Järn-vidiur när i Mannhem bås pau meir mest de byggde, i Mannheimum Skade samt skatna vinr stridsmanna-vännen 5. ok- Skadi bygdu. Med Oden fick Savar beins den klippo-födda ok sonu marga
1) Isl. bauta-steinar, eg. ibjälslagnes stenar, af Isl. bauta, A.-Sax. beat- an, E. beat, slå.
2) Isl. Semingr, kan betyda den mörkes, svarthåriges son, af Såmr, den mörke (hvilket ock lär vara ett af Odens många namn), eller ock: den ärofulles son, af edmi, m., allt efter som man skrifver namnet med & eller &, på hvilket man sällan kan vara fullt säker i Isl. skrifter.
3, Isl. Skalda-spillir, d. ä. skalders spillare, den som genom sin öf= verlägsenhet ställer ädre skalder i skuggan.
4) Isl. Järn-vidia, Järn-vidja, d. ä. Skade, såsom kommen af jätte= slägt; ordet öfversättes eljest med Järn-skog.
5) Asa-sonen eller ättlingen kallas här Njörd, samt nedanföre stridsmanna- vännen, ett vanligt konunganamn.
6) Isl. skatt-fwrir, skatte-hopföraren (konunganamn), d. ä. Seming.
a Isl. orig, har: pann skiald bletr, hvilket här blifvit rättadt: skiald
- ↑ 1
