skidens Dis[1] söner månge.
öndur-dís við Óðni gat.
Till Sæming talde Håkan Jarl den mäktige sin förfädra- ätt. Detta Svithjod kallade de Mann-hem2; men Svithjod det stora kallade de Gud-hem. många tidender och många under.
Från Gudhem förtäljde de 40 KAP. Odens död.
Oden vardt sotdöd i Svithjod, och när han var kommen nära sin bane, lät han märka sig med spjutudd och egnade sig alle vapenbitne män, och sade sig skola fara till Gudhem och der fägna sine vänner. kommen till det forna Asgård, och att han der monde lefva ett evigt lif. Hofs då å nyo tro på Oden och åkallan. Ofta tyckes det Svearne, att han visade sig för dem, innan stora drabbningar höllos: gaf han då somlige seger, men somlige böd han till sig, och tycktes hvardera utgången god. Oden vardt bränd såsom död, och var denna bålbränning gjord allpräktig. Det var deras tro, att ju högre röken stack i luften upp, desto herrligare vore han i himlen, som bålbränningen egde, och desto rikare, ju mer gods brann med honom. Nu tänkte Svearne, att han vore 11 KAP. Om Njörd. Njörd af Noatun vardt derpå envåldsherre öfver Svearne och uppehöll bloten. Honom kallade Svearne då sin drotten; tog han då skattgåfvor af dem. I hans dagar var god frid och af allsköns årsväxt så mycket, att Svearne trodde det, att Njörd rådde för årsväxt och menniskors välstånd. dagar dogo de fleste Diar och vordo alle brände, och sedan I bans 1) Isl. sanar-beins öndur-dis, efter orden: sjö-bens skid-dis; sjöns ben, d. ä. klipporna (hvarifrån alla jättar stamma); öndur, snö-skida (rättare: skid, n.), Dal. annare, det kortare shidet, Gotl. andur I. andri, smal träskoning under en med, i fl. Sv. dial. annner-stång; - dis, gudin- na, nymf, dis (icke: Disa), af samma rot som diar, jf. s. 2. 2) Mann-he m, d. &. menniskors hem, verld. Google
- ↑ 1
