blotades åt dem. Njörd vardt sotdöd; lät han ock märka sig åt Oden, innan han dog. Svearne brände honom, och alle greto mycket öfver hans graf.
12 Kap.
Freys död.
Frey tog då vid riket efter Njörd; han var kallad drotten öfver Svearne och tog skattgåfvor af dem. Han var vänsäll och årsäll som hans fader. Frey reste i Uppsala ett stort tempel och satte der sin hufvudstad, samt lade dertill sina skylder, land och lösörar[1]: då hofs Uppsala öd[2] och har evigt hållits sedan. I hans dagar hofs Frode-friden; då var det goda år i alla land, och Svearne tillräknade Frey detta. Vardt han derföre mer dyrkad, än de andre gudarne, att folket i hans dagar vardt rikare än förr på frid och årsväxt. Gerd[3], Gymers[4] dotter, het hans hustru, deras son het Fjölner[5]. Frey het Yngve[6] med annat namn. Yngve-namnet var i hans ätt sedan hållet för hedersnamn; och hans ättmän voro sedan kallade Ynglingar. Frey fick sot; men när soten led på honom, letade män sig råd och läto få män komma till honom, och de byggde en stor hög, lemnade dörr derpå och 3 gluggar. Men när Frey var död, båro de honom lönneliga in i högen och sade Svearne, att han lefde, och vårdade honom der 3 vintrar. Men all skatt hällde de i högen: i en glugg guldet, men i den andra silfret, i den tredje kopparpenningarne. Då höllo sig årsväxt och frid.
13 Kap.
Om Freya och hennes döttrar.
Freya uppehöll derefter bloten, i ty att hon då ensam
- ↑ Lös-örar; det säges vanligtvis orätt: lös-ören och ett öre; men det bör heta en öre (hvilket ock stundom höres), pl. örar, — misstaget kommer af ett öra, n.
- ↑ Uppsala öd: se nästa sida.
- ↑ Gerd (icke: Gerda), den omgärdande, omsorgsfulla, blida, hulda.
- ↑ Isl. Gýmir, en hafjätte, jf. Gr. κυμα och χυμα.
- ↑ Isl. Fiölnir, kanske: den mångförsökte, af fiöl, T. viel, mycket.
- ↑ Isl. Yngvi; kommer icke af ungr, yngri, ung, il, F.-Tysk. Ingevo.
