frid i hans dagar. Om honom är icke sagdt annat, än att han vardt sotdöd i Uppsala och förd på Fyris-vallarne och bränd på å-backen, och äro'der hans bautastenar. Så säger Thjodolf:
Med frågor vittre Ok pess opt män jag frestat ' of Yngva hrer ofta har om fröda menn Yngves ! grafrör, of-fregit hafda: och hvar Domar hvar Dömarr på dönande å dynianda Halfs bane? bana Halfs buren vore. of-borinn veri. Nu jag det vet, Nå ek pat veit, att, värkbiten?3, at, verk-bitinn, vid Fyris brann Fiölnis nidr Fjölners ättling. vid Fyri brann.
20 Kar.
Dyggves död. Dyggve? het hans son, som der näst rådde öfver landen; och är om honom icke sagdt annat, än att han vardt sotdöd. Så säger Thjodolf:
Ej qväd's om doldt?; Kved'k-at ek dul, men att hästens dis? nema Dyggva hrer Dyggves grafrör Glitnis Gnå
nästan af samma betydelse som Dömaldi; ändelsen -arr, I. -ar, i Nordiska namn, motsvaras af det Forn-T. heri, herre, t. ex. Gunn-ar, stridens herre, Gunt-heri, T. Giinther, Wald-ar, maktens (våldets) herre, T. Walther, Fr. (;autier, äldre Gualtier, m. fl.
1) Yngve; så kallas Domar, emedan han var en ättelågg af Yngve Frey.
2) Halfs dönande bane, d. ä. den sprakande elden, emedan den forntida vikingen Half innebrändes.
3) Värkbiten, d. ä. död af värk på sotesängen,
4) Isl. Dyggvi, den trogne, duglige, af dyggr, adj.
5) sl. kordk at ek dul, jag qväder ej något doldt, d. ä. jag omtalar det, som är väl kändt af al
6) Isl. Glitnis Gnd, eg. hästens dis, asynja, en gudinna som har häst, d.ä. dödsgudinnan Hel. — Kunde det bestyrkas, att namnet Glitnir (se detta ord i Björn Hald. Lex.) åren, betyder orm, så gåfve det nästan bättre mening, ty då blefve Glitnis Gnå Ormens, d. ä. Midgårdsormens, mö el- ler syster, d. ä. Hel, och samma omskrifning på henne såsom hästens Gnd och dis blefve icke två gångor upprepad i samme vers. Raden bor- de då ändras till: men att Ormens dis.
