Dygves moder var Drott, dotter af konung Danp, Rigs son, som först var konung kallad å Dansk tunga.[1] Hans ättmän höllo sedan alltid konungsnamnet för det yppersta hedersnamn. Dyggve var först bland sine ättmän konung kallad; ty tillförne kallades de drottnar, men deras hustrur drottningar och hirdsviten drott. Men enhvar af desse ättmän var Yngve eller Yngune kallad, och alle samman Ynglingar. — Drottning Drott var syster till konung Dan den stolte, efter hvilken Danmark är uppkalladt.
2 Kar.
Om Dag den spake.[2] Dag het konung Dyggves son, som konungdom[3] tog efter honom; han var en man så spak (vis), att han förstod foglars röst. Han egde en sparf, som sade honom många
1) Till gamman hafver, glädjer sig; — d. ä. Hel glädjer sig på Dyggves graf, att han dött sotdöd, och således kommer till hennes boning och ej till Valball. Det samma berättas ytterligare i de följande verserne.
2) Ulfvens (d. ä. Fenrers) och Narfves häst-dis, d. ä. Hel, emedan de alla voro Lokes afföda.
3) Lokes mö, d. ä. Hel; Loki (utt. låki), d. & den lömske, eg. slutne, af Isl. lokinn, lyckt.
4) En envåldskung af Yngves ätt (eg. folk), d. ä. Dyggve. — Man ser buru starkt ogillande det hade väckt hos den tidens folk, när den förste konungen af den storfräjdade Ynglingaätten dog den smädliga strådöden,
skalden med så skarpa ord dröjer vid Hels fröjd öfver att få röfva en sådan gäst från Valball.
5) Dansk tunga, d. ä. Nordens fornspråk. — Hvad här säges om Rig, Danp och Dan, bar afseende på mythen om Rig, såsom alla ko- nungaätters stamfader. Se Rigs-mål i Sem. Edda.
6) Isl. Dagr, dag, den lysande; — Isl. spakr, vis, hvilken betydelse ännu är bibehållen i adj. känn-spak, som har lätt för att känna igen.
7) Isl. konungdömr, m., konungdom, kunga-värdighet, -döme = E. kingdom,
