Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


27

25 Kap.

Konung Hugleks fall.

Huglek[1] het Alfs son, som konungdom tog öfver Svearne efter desse bröder, ty Yngves söner voro då både barn till åldern. Huglek konung var ingen härman, utan satt i ro hemma i landen. Han var mycket rik och sades vara allt för mycket penningsnål. Han hade i sin hird[2] en mängd af allsköns[3] lekare, harposlagare, gigolekare och fidlospelare, samt hade ock med sig seidmän och allsköns trollkunnigt folk. Hake och Hagbard[4] heto tvänne bröder, som voro mycket namnkunnige; de voro sjökonungar och hade talrikt manskap. Foro de stundom både samman, och stundom hvardera för sig; månge kämpar följde bäggedera. Hake konung for med sin här till Svithjod mot konung Huglek, men Huglek konung samnade här emot. Då kommo honom till hjelp tvänne bröder, Svipdag[5] och Geigad[6], namnkunnige män både och de störste kämpar. Konung Hake hade med sig tolf kämpar, och var då Starkad[7] den gamle med honom; konung Hake var ock den väldigaste kämpe. De råkades på Fyrisvallarne, och vardt der en stor drabbning, och föll brådt konung Hugleks folk. Då gingo hårdeliga fram kämparne Svipdag och Geigad, men Hakes kämpar gingo sex mot hvardera och vordo de handtagne[8]. Då bröt konung Hake in i sköldborgen mot konung Huglek och drap honom der och två hans söner:

  1. Isl. Hugleikr, den i hogen liflige, den huglekande, af hugr, m., hog, och leikr, m., lek, eg. snabb, liflig rörelse.
  2. Isl. hird, f., lifvakt, hoffolk, hird; af samma rot äro herde, som vaktar, och hjord, Isl. hiörð, f., som vaktas.
  3. Isl. alls-konar l. alls-kyns, alls-köns, d. ä. alla slags (eg. köns), och man må således icke tro, att ordet får delas all-sköns, ehuru det af ovetenhet nu så uttalas.
  4. Isl. Haki ok Hagbarðr; Haki, hake, krok, d. ä. en hållfast mot- ståndare, Hagbarðr, en ypperlig sköld (barði, m.) eller stridsyxa (bard, n.), hagr, adj., duglig, beqväm.
  5. Isl. Svip-dagr, som har ett ljust anlete, af svipr, m., utseende, anletsdrag, och dagr.
  6. Isl. Geigaðr, trol. den förskräcklige, skräckinjagande, af geigr, m., fasa.
  7. Isl. Starkaðr, Starkad (icke Starkotter); ett dunkelt ord, men betyder kanske den starke (Isl. sterkr).
  8. Isl. hand-teknir, handtagne, fångade lefvande.