Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


28

efter detta flydde Svearne. Men Hake lade nu landen under sig, och gjorde sig till konung öfver Svearne. Han satt derpå i landet hemma i tre vintrar; men under denna hans stillasittning, foro hans kämpar från honom och i viking och samlade sig gods.

26 Kap.

Konung Gudlaugs död.

Jörund[1] och Erik voro Yngve Alrekssons söner. De lågo all denna tid ute på härskepp och voro härmän väldige. Under en sommar härjade de i Danmark och råkade då på Gudlaug[2] Háleygia-konung[3] och drabbade samman med honom, och lyktade det så, att Gudlaugs skepp afröddes[4] och han vardt handtagen. De flyttade honom till lands å Straumeyar-näs och hängde honom der, och hans män kastade der upp en hög öfver honom. Så säger Eyvind Skaldaspiller:

Af öster-kungars[5] Enn Guðlaugr
öfvermod tvingad, grimman tamdi,
Gudlaug tamde við ofr-kapp
Sigars grymme austr-konunga,
häst[6], när Yngves Sigars ió
  1. ↑ Isl. Iörundr, Sv. Run-form Iuruntr, Iaruntr, Iaruþi (den allra äldsta vore Iruntr). Ordet är mörkt. Ligger ett Fornisl. iara, f., strid, till grund för Iöru-vellir och dvärgnamnet Iari (Völusp. 14, 13), så kunde det betyda: den stridande, stridbare; eller, om man antoge ett äldre Iör-rundr, för Iar-hrundr, så blefve det: den till eller i strid framdrifvande (hrinda, framstöta). Iara, obrutet ira, strid, får liksom något stöd af Got. airzian, för irzian, T. irre leiten, jf. A.-Sax. irsian, irasci, och det kunde således vara slägt både med Lat. ira och errare.
  2. ↑ Isl. Guð-laugr, m., den (stridshete?) i drabbningen sig lögande, af guðr, l. gunnr, f., strid, och lauga, löga, bada.
  3. ↑ Isl. Háleygia, g., af Háleygir, pl., innevånare i Háloga-land (N. om Throndhem), hvilket Muncu, kanske vågadt, anser betyda: det heliga landet.
  4. ↑ Afröddes; som stödja, stödde, stödt, så böjes rätteligen äfven rödja, rödde, rödt, icke: röjde, röjt, hvilka former tillhöra ett helt annat verb, nämnl. röja, angifva (T. rügen, Isl. rægia, baktala, af rógr, strid, hat, förtal).
  5. ↑ Öster-kungar, kallas Jörund och Erik, af Svithjods läge i förhållande till sagoskrifvarens hem.
  6. ↑ Gudlaug tamde Sigars grymme häst, d. ä. Gudlaug vardt hängd; Sigars häst, d. ä. galgen, emedan en konung Sigar hängde Hagbard, Signys fridil.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/36&oldid=507176”