Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


31

den högreste[1]
Gudlags bane[2]
bära skulle,
och Hagbards
halsduk[3] tätt
hersa-herrskar’ns[4]
hals omträngde.

hörva Sleipnir
bana Guðlaugs
of-bera skyldi;
ok Hagbarðs
hersa valdi
höðnu leif
at halsi gekk.

29 Kap.

Konung Ans död.

Ön eller Ane[5] het Jörunds son, som var konung öfver Svearne efter sin fader. Han var en vitter man och stor blotare, men han var ingen härman och satt hemma i landen. I den tiden, när desse konungar voro i Uppsala, om hvilke nu är sagdt, var öfver Danmark först Dan den stolte, han vardt storgammal, derpå hans son Frode den stolte eller den fridsamme, så hans söner Halfdan[6] och Fridleif[7], de voro härmän väldige. Halfdan var äldre och före sin broder i allt. Han for med sin här till Svithjod emot konung Ön, och drabbade de några gångor samman, hvarvid Halfdan för jämnan hade seger. På ändalyktone flydde Ön konung till Vestra Götland, när han hade varit konung öfver Uppsala 25 vintrar. Han var ock i Götland 25 vintrar, medan Halfdan var konung i Uppsala. Halfdan vardt sotdöd i Uppsala, och är han der högad. Efter detta kom Ön konung åter till Uppsala; då var han sextioårig. Han gjorde då ett stort blot, och blotade sig

  1. ↑ Isl. há-bióstr, adj., antages eg. betyda: af vinden högt genomblåst;
    andre föreslå att läsa há-brióstr, högbröstad; här har satts högrest.
  2. ↑ Gudlaugs bane, d. ä. Jörund (se 26 kap.).
  3. ↑ Isl. Hagbarðs höðnu leif, eg. Hagbards gets qvarlefva eller arf,
    d. ä. en getskinnsrem (ett rep), således Hagbards rep, d. ä. galgrepet,
    hvilket här återgifvits med: Hagbards halsduk.
  4. ↑ Isl. hersa valðr, m., hersars herrskare, d. ä. konung Jörund.
  5. ↑ Isl. Ön, Ánn eller Áni, m., detta på tre olika sätt skrifna namn är af okändt ursprung; man kan dock knappt tvifla på, att det står i något samband med hans höge ålder, då Ön just motsvarar F. H. Tysk. anu, farfader; ana är der farmoder (Lat. anus); — ána-sótt, kunde således eg. betyda: farfars-sot, gubb-sjukdom, d. ä. döden; jf. Isl. ánn l. áni, m., möda.
  6. ↑ Halfdan anses utmärka en man af halfdansk härkomst, jf. half-tröll.
  7. ↑ Isl. Friðleifr, m.; — leifr är dunkelt; kanske: svärd, jf. laufi, svärd; men sannolikare är väl att anse det komma af leifa, lemna, då Friðleifr blefve: den fagre och raske qvarlemnade sonen (eg. qvarlefvan).
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/39&oldid=489130”