fader i Svithjod. Han var ingen härman och satt i stillhet i landen. Tunne[1] het hans träl, som varit hade hos Ane den gamle såsom hans rådgifvare och skattmästare. Men när Ane var död, så tog Tunne en mängd lösörar och grof neder i jorden. Då nu Egil var konung, satte han Tunne åter bland andre trälar; men han tog detta storilla och lopp bort och med honom månge andre trälar; och togo de då upp lösörarne, som Tunne hade dolt, och han gaf desse till sine män, men de togo honom till böfdinge. Sedan dref mycket odådsfolk till honom, och lågo de ute å markerna, men stundom lupo de in i häraden och rånade folk eller dråpo. Detta sporde konung Egil, och for han så ut att leta dem med sitt manskap. Men när han en natt hade tagit sig nattläger, så kom Tunne dit med sitt följe, de gjorde åtlopp[2] å dem ovare och dråpo mycket folk för konungen. Men när Egil konung vardt ofriden var, vände han sig till motvärn och satte upp sitt märke; men manskap flydde i mängd från honom, i ty att Tunne och hans folk satte åt djerft, och såg då konung Egil ingen annan sin utväg än att fly. Tunne och hans män vroko då de flyende allt till skogs, och foro sedan åter till bygden, härjade och rånade, samt fingo då intet motstånd. Allt det gods, som Tunne tog i häradet, gaf han sine stallbröder, ty vardt han vänsäll och manstark. Konung Egil samnade å nyo här och for till strids mot Tunne. De slogos, och Tunne fick seger, men konung Egil flydde och miste mycket folk. Konung Egil och Tunne höllo åtta drabbningar, och vann Tunne seger i alla. Efter detta flydde konung Egil landet och till
- ↑ Isl. Tunni, m., ord af okänd betydelse.
- ↑ Åtlopp, Isl. atgangr, anfall till fots, likasom atreið, åtridt, anfall till bäst, atróðr, åtrodd, och atlaga, åtläggning, anfall till sjös.
förskräcklige, af agi, m., aga, eg. bäfvan, rädsla (hvilken betydelse ännu lefver i Norrland). — Detta kapitels öfverskrift är på Isl.: Frá Eyli Tunna dolgi; det sista ordet styres, liksom Egli, i dat. af prep. frá, om, från, och heter i nom. dolgr, m., fiende, detta dolgi har man förmodl. trott vara nom. och derföre flerestädes kallat Egil «Tunna-dolgi«! — Ordet Dulga-dråp betyder sålunda eg. fiende-dråp, men då sådant ofta gjordes i lönndom eller doldt, kommer betydelsen att ligga nära lönnmord, och derföre hafva månge begått det misstaget att tro det komma af Isl. dylia, dölja; jf. Schlyter: Gloss. till Vestgöta Lagen (Dulgha drap).
