Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


37

till hjertat stod på skilfvingars son[1].

hœfis hiörr til hiarta stóð.


34 Kap.

Om Ottar Vendelkråka.

Ottar[2] het Egils son, som rike och konungdom tog efter honom. Han höll icke vänskapen vid makt med konung Frode. Då sände konung Frode män till konung Ottar, att hemta den skatt, som konung Egil hade lofvat honom. Ottar svarade så, att Svear aldrig guldit skatt åt Daner, sägande, att han monde ock så göra: härefter foro sändemännen åter. — Frode var en stor härman. Det hände en sommar, att Frode for med sin här till Svithjod, gjorde der landstigningar och härjade; han drap mycket folk, och somt tog han till fånga. Han fick der allmycket härfång, brände bygden vida och gjorde det största härverk. Andre sommaren for konung Frode att härja i österväg; konung Ottar sporde det, att konung Frode icke var i sitt land. Då stiger han å härskepp och far ut till Danmark, härjar der och får intet motstånd. När han spörjer, att stor samling af folk var på Selund, stäfvar han vester ut i Öresund[3], seglar derpå söder till Jutland, lägger in i Limafjärd och härjar i Vendel, bränner der och gör landet allöde, hvar han kommer. Vött[4] och Faste[5] heto Frodes jarlar, hvilke Frode hade satt till landvärn i Danmark medan han var ur landet. Men när jarlarne sporde, att Svea konung härjade i Danmark, så samna de här, löpa å skepp och segla söder till Limafjärden. De komma der alldeles ovart på konung Ottar och lägga genast till drabbning;

  1. ↑ Isl. skilfinga niðr, skilfvingars (konungars) ättling, son, d. ä. Egil.
  2. ↑ Isl. Ottar’r, m., Ottar, eg. den förskräcklige, af ótti (för ohti), m., skräck, af óga, rysa.
  3. ↑ Isl. Eyrar-, Eyra-sund, Öresund, trol. af eyri, f., grusig och gräslös strand, af aurr, m., grus, ör.
  4. ↑ Isl. Vöttr, g. Vötts, okändt ord, men kanske detsamma som váttr, m., vittne, eller vöttr, g. vattar, vante, handske, Dal. wått, m.
  5. ↑ Isl. Fasti, m., antingen den faste, fästande, motstånd gifvande, eller den brännande, Isl. fasti och fastr, m., eld; på Sv. runstenar ses om namnen Fasti, Fast-ulfr, Fast-biurn, m., och Fasta, Fastlauk, Fastvi, f., m. fl.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/45&oldid=523748”