44 Kap. Ingiald Illrådes död.
Ivar den Vidfamne kom till Skåne efter sin faderbroder Gudröds fall, och drog genast en stor här samman och for skyndsamt upp i Svithjod. Åsa den Illråda var redan faren till sin faders möte. Ingiald konung var stadd å Räning (Ränninge)' i vetsla, när han sporde, att konung Ivars här var der nära kommen. Ingiald tyckte sig ingen styrka hafva att drabba samman med Ivar, syntes honom ock det öde synbart, om han toge till flygten, att hans fiendemän monde drifva till från alla håll. Togo då han och Åsa det råd, som fräj- dadt är vordet, att de gjorde allt folket stupdrucket, och se- dan läto de lägga eld i hallen: brann så hallen upp, och allt folk, som der inne var med konung Ingiald och Åsa. Så säger Thjodolf:
Och rökens resare? Ok Ingiald
å Räning trådde? $ för-vån trad Ingiald, som längre reyks rösudr life-vån? hade, å Reningi; när stugu-tjufven 5 pä's his-piöfr steg igenom hyriar leistum guda-kung med god-konung glödande fotlest 9. i gögnum steig.
1) Isl. Reningi, dat. sg., anses kunna vara de urgamla ruinerna på Fogdöen i Målaren, som kallas Ränninge borg, invid Ränninge by. Or- det tyckes vara slägt med rån, Isl. rån, hvaraf rena, råna.
2) Isl. rösudr, m., en som gör att något rasar, vildt frambryter, af rasa I. krasa, rasa, störta fram utan förnuft, således reyks rösudr, den som låter röken rasa, hvirfla upp, resa sig, d. ä. elden.
3) Isl. trad, ipf. (af treda), trådde, nedtrampade, dödade.
4) Isl. i föör-vån, f., under lifs-vån, d. &. under det att Ingiald ännu hade bopp om att lefva längre; mentant: man i stället läsarten i för- van, n., i el. ända till lifsbrist, d. ä. elden nedgjorde Ingiald ända till lifvets mistning. Det förra synes vara bättre, då det kraftigare framhåller det oväntade i öfverfallet.
5) Isl. his-pidfr, m., hus-, stugu-tjufven, den som gör ända på hus; d. &. elden. j
6) Isl. steig hyriar leistum i gögnum god-konung, (elden) steg med elds sulor eller glödande fotlest igenom gud-kungen el. den från gudaslägt
