Den här sidan har korrekturlästs
61
45 Kap.
Om Ivar Vidfamne.
Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland[4], allt Österrike[5] och femtedelen af England[6]. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld[7]. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja[8].
- ↑ Isl. urðr, m., står trol. för varðr l. vörðr (jf. Sigurðr, för
Sigvarðr, liksom det Gotl. gårdsnamnet Sigulds, för Sigvalds), vårdare,
riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11. - ↑ Isl. sínu frœknu fiörvi, dat. sg. n. (styrdt af of-fara, förgöra),
sitt stolta, raska lif. - ↑ Isl. fyrstr, först, den förste, näml. af sin ätt eller bland
Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen. - ↑ Isl. Saxland, Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.
- ↑ Isl. Austr-ríki, ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.
- ↑ Isl. England, n., England, A.-Sax. Engla-land, den af Anglar (Isl. Englar) och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. Bretland).
- ↑ Isl. einvald, n., envåld, enkonungdom, monarchia.
- ↑ Isl. lang-feðgar, m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — þat er at langfeðgum mætti telia, såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.
komne konungen; af hyrr. g. hyriar, m., eld, leistr, m., sula, lest, fot, Got. laists, spor, Gotl. laist och laikst, m. (jf. Lett. líkstes, pl.), lest, Got. laistjan, följa, af leiþan, Isl. lída, lida, gå.