Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/69

61

Snällspordast syntes
bland Svear
för allt folket
denne fylker^[1],
när sjelf han sitt
stolta lif^[2],
först bland Ynglingar^[3],
förfara ville.

Ok sá urðr,
allri þióðu,
siald-gætastr
með Svíum, þótti;
er hann sialfr
sínu fiörvi
frœknu, fyrstr,
of-fara vildi.

45 Kap.

Om Ivar Vidfamne.

Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland^[4], allt Österrike^[5] och femtedelen af England^[6]. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld^[7]. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja^[8].

komne konungen; af hyrr. g. hyriar, m., eld, leistr, m., sula, lest, fot, Got. laists, spor, Gotl. laist och laikst, m. (jf. Lett. líkstes, pl.), lest, Got. laistjan, följa, af leiþan, Isl. lída, lida, gå.

1. Isl. urðr, m., står trol. för varðr l. vörðr (jf. Sigurðr, för
   Sigvarðr, liksom det Gotl. gårdsnamnet Sigulds, för Sigvalds), vårdare,
   riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11.
2. Isl. sínu frœknu fiörvi, dat. sg. n. (styrdt af of-fara, förgöra),
   sitt stolta, raska lif.
3. Isl. fyrstr, först, den förste, näml. af sin ätt eller bland
   Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen.
4. Isl. Saxland, Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.
5. Isl. Austr-ríki, ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.
6. Isl. England, n., England, A.-Sax. Engla-land, den af Anglar (Isl. Englar) och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. Bretland).
7. Isl. einvald, n., envåld, enkonungdom, monarchia.
8. Isl. lang-feðgar, m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — þat er at langfeðgum mætti telia, såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.