Och Visburs
viljes börda
sjöns slägtinge
svälga kunde,
när husets värjare
hetsade skogens
menlige tjuf
mot sin fader,
och glöda-hunden
gnyende bet
envålds-kungen
i eldstads-höljet.
Här rimma i första versparet: Visburs och viljes, och i det andra: sjöns, slägtinge och svälga, o. s. v. Dessa bokstafsrim hafva öfver allt blifvit bibehållna, der det varit någon möjlighet; men när det någon gång icke kunnat ske, utan att alldeles uppoffra meningen, hafva de fått fara. Angående omskrifningarna kunna vi t. ex. taga nyss nämnde vers med dess fortsättning, hvaruti skalden endast omtalar, att sönerne innebrände Visbur, så att hans kropp, tillika med huset, förtärdes af elden. Der finnas dessa bilder: Kroppen kallas Visburs viljes börda; sönerne benämnas husets värjare, elden omskrifves på 3 sätt: sjöns slägtinge (emedan sjöguden Hler var eldguden Logi’s broder), skogens menlige tjuf och glöda-hunden; och eldstads-höljet eller spiselns kjol är sluteligen huset. Men dessa omskrifningar bestå ofta nog af ännu duuklare bilder eller svårlösta gåtor, och det har derföre varit nödvändigt att upplysa dem medelst kortfattade noter under sidan. För att förklara allt dithörande fullständigt, skulle fordrats en betydlig vidlyftighet, enär det stundom behöfdeş att förtälja en hel eddamyth, för att förklara en enda omskrifning. Det kan dock icke vara nödigt att nedtynga detta lilla arbete med en slik notmängd, då läsaren finner tillräcklig upplysning derom i de rikhaltiga noterna till Jacob Aalls ypperliga Dansk-Norska öfversättning af Konunga-sagorna, en bok, hvilken ingen lär kunna vara utan, som vill studera dem. Likaledes bedes läsaren att i allmänhet söka alla nödiga underrättelser om både geographiska och ethnographiska förhållanden uti nyss anförda noter — i denne del förträffligt utarbetade af Kapten Munthe.
