Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


63

öar. Olof Trätälgas moder het Göthild, och hennes moder Alöf, dotter af Olof den skarpsynte[1], konung i Närike. Olof och Sölva egde två söner, Ingiald och Halfdan. Halfdan vardt uppfödd i Solöar hos sin moderbroder Sölve: han var kallad Halfdan Hvitben.[2]

47 Kap.

Olof Trätälga innebränd.

Det var en stor mängd folk, som biltog[3] for ur Svithjod för konung Ivar. När de sporde, att Olof Trätälga hade gode landslägenheter i Värmeland, så dref till honom en så stor folkmängd, att landet kunde henne icke bäre. Der vardt då ett stort oår[4] och svält, hvilket de tillräknade sin konung, så som Svearne äro vane att tillräkna konungen både goda år och onda. Olof konung var en föga ifrig blotman; detta likade Svearne illa, och tycktes dem oåret dädan monde utgå. Svearne drogo då här samman, gjorde tog mot konung Olof, togo hus på honom och brände honom inne, samt gåfvo honom åt Oden och blotade honom till äring för sig: detta var vid Vänern. Så säger Thjodolf:

  1. ↑ Isl. Ólafr enn (hinn) skygni, Olof den skarpsymte, af skygn, adj., skarpsynt, klarögd, eg. som kan se i mörkret, trol befryndadt med skuggi, m., skugga (rättare: skugge).
  2. ↑ Isl. Hvit-bein, n., ett tillnamn, hvartill anledningen icke kännes; denna kan hafva varit obetydlig nog, såsom fallet var med Hrolfs tillnamn Krake, eller som när konung Harald Eriksson (961—9076) fick namnet ({sp|Gråfäll}} deraf, att han en gång fick en grå pelskappa af en Isländsk man; se Har. Gråfälls Saga, 7 kap.
  3. ↑ Isl. útlagi, m., landsflygting, útlagr, adj., landsflygtig, biltog, liksom af leggiast út, läggas ut, förläggas utom landet, i fridlöshet, V. Göt. Lag. utlægher = bilthuger; bil-tog, eg. den som för en viss tid moste toga bort, af Isl. bil, n., mellantid, mellanrum.
  4. ↑ Isl. hall-æri, n., oår (Isl. óár, Gotl. o-ar), nådår, kanske af halla, hälla, stå på häll, luta, och æri, af ár, år, äring, således ett dåligt, likasom lutande år, oår, jf. hall-mæli, tadel (ett lutande, förklenande mål, tal). Andre påstå, att ordet kan utledas från Finsk rot; ett eget sammanträffande är det ock, att Finsk. halla-wuosi, är missväxtår. Det betyder likväl egentligen ett frostår, när sådden fryser bort, af halla, frost.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/71&oldid=489499”