»Plinius säger väl, att på ingen ört växer det ena bladet ur det andra, men på denna sker det ändock.»
»Onopordon Acanthium (Åsnetistel).»
»Är biennis, växer up med stora hvita blad. Till ingen nytta ännu bekandt, än at hon giärna ätes af Åsnor, som älska alla slags Tistel. Den brukas äfven i Spanien till mat och kallas der Cynara. Dioscorides[1] berättar att dennes saft brukad in och utvärtes skulle vara god mot kräftan, hvilket Tyskarne ännu bruka. I Scåne glör den mycket hinder i Sädesåkrarne.»
»Brovallia Demissa.»
»Har fådt namn efter Biskop Browallius i Åbo. En rar växt som kom för få år sedan ifrån America ock blommade första gången i Enropa år 1736 uti Celsii Trädgård i London, der hon af Linneus först beskrefs. Är Perennis ock står hälst i Skuggan. Liknar mycket Ruelliæ Genus.»
»Glaux maritima.»
»Är en hafsört, som växer på Kungsängen, är äfven något salt, och är således reliquier sedan fordom hafvet här stod.»
»Cochlearia officinalis.»
»537 H. U. Beskrefven Ackt: Stockh: 1743 p: 108. Denna växer vild på stränderna i Öster- och Vester Siön. Hon har hvita blommor, och behöfver eii mera skötsel än att man kastar fröen ut vid något sidländt ställe. Af denna ha vi åtskilligt i Apothequen, då saften utkramas och drickes i miölk. När Båtsmännerna som kommit ifrån Långa resor ähro styfva och Skabbiga af för myckan sälta stiga de till Lands och söka vid stränderna efter denna hvilken då de fådt ätit blifva de friska och sunda om några dagar.»
»Viscaria.»
»Sättes i Hollands Trägård och blir stora buskar, kryper förrän den blommar men rätar sedan upp sig.»
»Spartium Scoparium.»
»Växer i ymnoghet på torra Sandåsar i Schleswig där hon mycket Clasar sig och tillika pryder.»
________________
- ↑ En grekisk läkare, som lefde i 1:a århundradet efter Kristus.
