som fick komma in att kyssa sin store informators hand, med ett bedröfligt vale, då den svaga gubben hade ännu så mycket krafter, att han förde Linnæi hand till sin mun och kyste den tillbaka, sägande: »Jag har lefvat min tid och mina år, samt gjort hvad jag förmått och kunnat. Gud bevare dig, för hvil ken allt detta återstår. Det verlden af mig äskat, har hon fått, men hon äskar långt mera ändå af dig, Farväl min kära Linnæus.» Tårarna tilläto ej mera, och då Linnæus var hemkommen i qvarteret, sände han honom ett präktigt exemplar af sin kemi.
Således förnöttes lefnaden i Leiden till våren, då Linnæus får spörja hemifrån, att en hans vän sökte vinna hans käresta hos hans svärfader. Då skyndar Linnæus på resan, men fastnar i en svår frossa, för hvilken han likväl blifver kurerad af van Svieten, men fastnar i recidiv med kolera som brutit honom om halsen, derest icke dr van Svieten haft så mycken möda ospard. Ändtligen blef Linnæus frisk, och den förtörnade Clifford kommer då in att se Linnæus, beder honom följa sig på en natt till sin trädgård, föreställer honom äfventyret att resa så matt som han nu vore, tillbjuder honom sitt förra sälla vivre, med hästar på stall och att promenera då honom behagade, samt en dukat hvar dag han hos honom ville vistas. Linnæus blef qvar några veckor och åtnjöt allt detta goda, dock såg han aldrig sin helsodag, förrän han valedicerat Holland och kommit in i Brabant, då hans kropp blef liksom förnyad af luften.
Så snart Linnæus kommit till Paris, blef han levererad af den gamle professor Anton de Jussieu, hvilken var dagligen sysselsatt med praxis medica, till dennes broder, demonstrator plantarum, Bernhard de Jussieu. Här blef Linnæi göromål att genomgå den vackra trädgården, att se herbarier samt d’Isnards samling af böcker i botaniken. Bernhard de Jussieu anstälde resor åt Fontainebleau och Bourgogne endast för att visa Linnæus de vackraste växter, som finnas omkring Paris, i följe med La Serre, då Linnæus hade fri resa, och Bernhard de Jussieu tjenade honom dagligen. Den 14 Juni anhöll Linnæus hos då varande præses Du Fay att pro hospite få bese
