vetenskapsakademien, då han efter sessionen blef antydd att något dröja, och derpå fick veta att akademien antagit honom till korrespondent[1]. Du Fay föreslog om icke Linnæus hade lust att blifva fransman, derest akademien toge honom till membrum med årlig pension, men högre hog drog honom till sitt fädernesland.
Sedan Linnæus sett slottet Versailles, landet omkring Paris, biblioteken, museum, herbarier och Reaumurs samlingar, under hvilken tid han hos Jussieu'erna hade mest dagligen fritt vivre, tänkte han på hemresan. Ty Linnæi göromål var ej att lära franska seder och utländska språk, eftersom han höll före, att tiden på intet sätt dyrare köpes, än då man reser utomlands endast för språkens skull. Visst var det, att Linnæi tid icke tillstadde honom exkolera språken; men så var ock att märka, det hans geni var så alldeles intet för språk, att han hvarken lärde engelska, eller fransyska, eller tyska, eller lapska, ja, icke en gång holländska, fast han hela 3 åren vistades i Holland; icke desto mindre kom han allestädes fram väl och lyckligen. Sedan Linnæus således sett det märkvärdigaste i Paris, far han till Rouen, och seglar derifrån med en strykande vind och storm till Kattegat, der vinden straxt vänder sig åt Sundet, och Linnæus landstiger vid Helsingborg, hvarifrån han reser att besöka sin ålderstigne fader i Stenbrohult, och efter några dagars hvila begifver sig till Falun, der han finner sin käresta vänta hans hemkomst. Linnæus får nu formell förlofning, hvarpå han reser till Stockholm, att der söka sin vidare fortyn.
- ↑ 1762 skrifver Linné i sin dagbok med berättigad stolthet: »Franska vetenskapsakademien har frihet kalla 8 utländska ledamöter. Efter den frånfallne store astronomen Bradley invoteras den 8 December arkiater Linné. Denna heder räknas bland de lärde för den största och har aldrig tillförene händt någon svensk».
