staten och benämndes af konsistorium akademiens trädgård. Dess plats var ej i den nuvarande, af Gustaf III skänkta förträffliga lokalen på slottsbacken, utan i en lågländt trakt af staden vid Svartbäcksgatan. Imellertid frodades anläggningarna öfver förväntan. »Något dylikt som denna trädgård» — säger Swederus — »med ett så stort antal af både in- och utländska växter, hade man aldrig sett i Upsala förut, och dess upphofsman kunde med allt skäl i samtidens glada förundran häröfver se en belöning för den möda och kostnad han nedlagt på detta sitt verk. Att döma af samtida yttranden, måtte man aldrig kunnat föreställa sig, att sådana blomsterskatter i sådan mängd och af sådan fägring kunde uppspira under Sveriges oblida luftstreck, och äfven bildade män, som under resor i främmande länder troligen egt tillfälle att se ojemförligt större och rikare trädgårdsanläggningar, uttalade häröfver sin stora förtjusning.»
Åtskilliga omständigheter gjorde, att Rudbeck från början af 1680-talet mindre egnade sig åt sin skapelse än förut, och 1702 härjades den af den förskräckliga eldsvåda, som då öfvergick Upsala stad. Under Rudbeck den yngre var trädgården ej i synnerligt fördelaktigt skick, och då den unge studenten Linnæus der 1729 fåfängt sökte den lediga anställningen som trädgårdsmästare, voro anläggningarna, enligt hans eget uttryck, förfallna, ett tillstånd, som synes hafva fortfarit äfven under det närmast följande årtiondet. Men 1742 ingifver professor Linnæus, såsom han sjelf säger, en remonstration till akademien om trädgårdens upprättande ur sitt öde och visar oundgängligheten af ett orangeri, i anledning hvaraf det beslöts, att trädgården skulle å nyo anläggas och ett fullständigt orangeri uppbyggas samt prefektens hus nedrifvas och åter uppbyggas. Baron Carl Hårleman gifver en präktig ritning till trädgården, som utvidgas, genomgräfves och förses med dammar, qvarter och gångar. Det gamla stenhuset, som var uppbygdt af Olof Rudbeck den äldre, utan allt träd, med jernposter och jernbjelkar, och hvilket nu liknade ett ugglenäste, blir åter ordnadt till boningsrum för professorn. 1743 var orangeriet färdigt med sina bägge flyglar och trädgården iståndsatt med många utländska växter, som sedermera årligen
