ökades genom de frön Linnæus anskaffade från botanister och blomsterodlare i utlandet, med hvilka han under sina resor stiftat bekantskap. Äfven en samling lefvande djur från Skandinavien och utlandet inrymdes småningom ock i trädgården, till befrämjande af zoologiens studium. Ett par af dem, en sjubb och en markatta, har Linné skildrat i vetenskapsakademiens handlingar; utdrag ur dessa synnerligt roande beskrifningar finnas aftryckta af Swederus.
Med Linné började en ny epok för Upsala universitet. Studenternas antal före hans tid uppgick vanligen till 500. Men år 1759, då Linné var rektor, räknades 1500 studenter. Från Ryssland, Norge, Danmark, England, Holland, Schweiz, Tyskland och andra trakter, till och med från Amerika kommo unga män för att höra honom. Aldrig hade man i Upsalatrakten sett sådana vandrareskaror som på hans tid. »Ty då han årligen botaniserade sommartiden» ― skrifver han sjelf ― hade han ett par hundrade auditores, som samlade örter och insekter, anstälde observationer, sköto fåglar och förde protokoll. Och sedan de ifrån morgonen kl. 7 till aftonen kl. 9 onsdagar och lördagar botaniserat, återkommo de till staden med blomster i hattarna samt följde med pukor och valdthorn sin anförare till trädgården igenom hela staden.»
Det vigtigaste bland Linnés under hela kraften af hans mannaålder utgifna arbeten var hans Species Plantarum, som 1753 utkom i Stockholm, ett allmänt repertorium i botaniken, en förteckning på alla de växter, som hittills från verldens alla trakter blifvit bekanta för Linné, sammanlagdt 7,300 arter, varieteterna oberäknade.
Att redogöra för alla de utmärkelser, som från höga vederbörande inom och utom landet kommo Linné till godo, torde icke här vara nödigt. Han hade väckt hela Europas uppmärksamhet och beundran. Exempelvis må nämnas, att konungen af Spanien ville kalla honom till Madrid, och erbjöd honom adligt stånd, 2,000 piaster i lön, fri taffel och till och med fri religionsöfning. Rysslands sjelfherskarinna, den mäktiga Katarina, lät ock sedermera göra Linné de mest smickrande anbud. Han
