140
tvärpåsen, som i dag är borta för mig med alla mina till tillhörigheter, hvems var den om icke densammes?» — »Är tvärpåsen borta för dig?» sade D. Quijote. — »Ja, är den så», svarade Sancho. — »På det viset hafva vi ingenting att äta i dag», genmälde D. Quijote. — »Nej, svarade Sancho, i fall här på ängarna icke finnas de örter, som Ers Nåd säger sig känna och med hvilka så illa lottade vandrande riddare som Ers Nåd pläga afhjälpa dylika brister.» — »Det oaktadt, menade D. Quijote, skulle jag nu hellre taga en bit bröd eller ett par sillar än alla örter, som beskrifvas i Dioscorides, om det så vore i den af doktor Laguna utgifna upplagan[1]; men sätt dig i alla fall upp på ditt ök, min gode Sancho! och följ med mig: Gud, som drager försorg om allting, skall icke lämna oss i sticket, isynnerhet då vi vandra så mycket i hans tjänst som vi göra, ty han vårdar sig om insekterna i luften, kräldjuren på marken och grodynglet i vattnet och är så barmhärtig, att han låter sin sol lysa öfver goda och onda och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.» — »Bättre skulle Ers Nåd passa till predikant än till vandrande riddare», sade Sancho. — »De vandrande riddarna, svarade D. Quijote, kände och måste känna till något af hvarje, och i framfarna tider fanns det mången sådan, som var lika beredd att hålla en predikan eller ett föredrag midt i ett fältläger, som om han fått sin akademiska grad af Pariser-universitetet[2]; hvaraf man kan sluta, att lansen aldrig gjort pennan slö, icke heller pennan lansen.» — »Välan då, svarade Sancho, må det vara med den saken som Ers Nad säger. Låtom oss nu bryta upp härifrån för att skaffa oss ett härbärge till natten, och gifve Gud att det må bli någonstädes, där det hvarken finnes sängtäcken eller människor, som begagna dem att hissa folk i, eller spöken eller förtrollade morer, ty, finns det sådana, så ger jag alltsammans hin i våld.» — »Bed du Gud i den saken, min son, sade D. Quijote, och rid före hvartåt du vill, ty den här gången öfverlåter jag valet af nattkvarter åt dig. Men räck hit din hand och känn efter med fingret och se noga efter, huru många fram- och oxeltänder fattas mig på den här högra sidan af öfverkäken, ty där känner jag smärtan.»
Sancho stack in fingrarna, kände efter och sade: »Huru många oxeltänder hade Ers Nåd på denna sidan?» — »Fyra utom vishetstanden, svarade D. Quijote, alla hela och alldeles friska.» — Betänk noga hvad Ers Nåd säger», genmälde Sancho. — »Fyra säger jag, om det icke var fem, svarade D. Quijote, ty i hela mitt lif har jag aldrig låtit taga ut någon
- ↑ Dioskórides var en grekisk naturforskare och läkare, som lefde i första århundradet e. K. och af hvars arbeten den i texten nänmde A. Laguna, hofläkare hos kejsar Karl V, utgaf en spansk öfversättning med upplysande teckningar och kommentar.
- ↑ Pariser-universitetet var under större delen af medeltiden den berömdaste och mest besökta af alla Europas högskolor. Där studerade äfven många svenskar, och en tid hade Uppsala, Linköpings och Skara stift till och med egna hus där, ungefär som de engelska »colleges», till bostäder åt sina resp. studerande.
