innan vid namn Torralva var dotter till en förmögen boskapshandlare, och denne rike boskapshandlaren …» — »Om du berättar din saga på det där viset, Sancho, sade D. Quijote, och tager om två gånger allt hvad du säger, blir du icke färdig med den på två dagar: tala med sammanhang och berätta som en förståndig människa; annars kan du tiga.» — »På det sätt jag berättar, genmälde Sancho, berättas alla sagor hemma på min trakt, och jag kan icke berätta dem på annat vis, och Ers Nåd gör inte rätt i att begära, att jag skall stifta något nytt bruk.» — »Berätta som du vill då, svarade D. Quijote, och, eftersom ödet fogar så att jag ej kan komma ifrån att höra på dig, så fortfar.»
— »Alltså, min hjärtans herre, fortsatte Sancho, som jag redan sagt, så var denne herden förtjust i herdinnan Torralva, som var en trind och bångstyrig jänta och hade något karlavulet med sig, ty hon hade liksom små mustascher, så jag tycker mig se henne för mig i denna stund.» — »Således kände du henne?» sade D. Quijote. — »Inte kände jag henne; svarade Sancho, men den, som berättade historien för mig, sade att den var så sann och tillförlitlig, att, när jag berättade den för andra, kunde jag gärna försäkra och bedyra, att jag sett alltsammans. Nå, dagar kommo och dagar gingo, och hin onde, som aldrig sofver och jämt drifver sitt spel, ställde så till, att den kärlek herden hyste till sin herdinna förvandlades till hat och ovilja, och orsaken var, efter hvad onda tungor påstodo, en hel hop små anledningar till svartsjuka, som hon gaf honom och som gingo alldeles för långt och närmade sig hvad som är förbjudet; och så stor vardt hädanefter herdens afsky för henne, att han, för att komma ur hennes åsyn, beslöt att lämna trakten och begifva sig någonstädes, där han aldrig skulle se henne för sina ögon. När Torralva såg sig försmådd af López, fick hon honom genast kär, mycket mer än någonsin förut.»
— Ja, sådant är kvinnfolkens medfödda sätt, sade D. Quijote, att försmå den som älskar dem och älska den som afskyr dem. Gå på, Sancho.»
— »Se’n gick det som så, sade Sancho, att herden satte sitt beslut i verket och, drifvande sina getter framför sig, vandrade han öfver Estremaduras marker för att draga in i Portugal. Det fick Torralva veta och gaf sig efter honom och följde honom till fots och barbent och med en staf i handen och en ränsel om halsen, hvari, som det förtäljes, hon hade en spegelbit, ett stycke af en kam och en flaska med
