178
kunnat sätta på sig och behålla på hufvudet en flat mässingstallrik. I de illustrerade upplagorna af äldre data visa därför träsnitten eller kopparsticken riddaren af La Mancha med en hufvudbonad, hvilken ser ut ungefär som en soppskål, och blott så kan man begripa D. Quijotes påstående, att den mannen, för hvilken hjälmen ursprungligen blifvit gjord, måste hafva haft ett mycket stort hufvud; det skulle till och med i den mest förryckte riddares mun icke haft någon mening, om pjäsen vant grund och flat.
4 Bäfvern jagas så väl för sitt dyrbara skinn som för bäfvergället, hvilket är en tjock ostartad massa, som djuret afsöndrar i två af en fyrdubbel hud bildade, päronformiga pungar och som i synnerhet förr högt värderades som läkemedel. Det är en gammal saga att, när bäfvern ser sig häftigt förföljd af jägarna, han biter af sig nämnda pungar och later dem ligga, på det jägarna, belåtna med bytet, må afstå från vidare förföljande.
5 Detta är ett mytologiskt misstag af D. Quijote. Vulkan berättas hafva smidit vapen åt Akilles och andra hjältar, men icke åt Mars.
6Med vederbörligt tillstånd = habilitado con esta licencia, ett uttryck som förekommer äfven hos oss om akademiska och andra afhandlingar, som offentligen försvaras och med hvilka deras författare afse att visa sig skickliga (habilitera sig) till erhållande af lärareplatser vid universitetet eller skolan.
7 Vid påsken aflägga i Rom kardinalerna och påfvens husprelater med stor högtidlighet sina pälsfodrade kåpor och taga i stället andra, som äro fodrade med rödt siden och afsedda för den blidare årstiden: denna ceremoni kallas mutatio capparum, ombyte af kåpor. Det är nu visserligen tämligen vanvördigt af författaren att ställa ombytet af en åsnas sadel och täcken i förbindelse med en kardinals-högtidlighet; men detta förklaras däraf, att Cervantes hade lefvat en längre tid i Rom med anställning hos kardinal Acquaviva och därunder sannolikt fått en inblick i all den skröplighet, som doldes under kåporna af båda slagen.
8 Cervantes använder här ett äkta juridiskt, men äfven bland folket bekant uttryck: mejorado en tercio y quinto. Lagen plägar nämligen i alla civiliserade länder föreskrifva en viss gräns för den fria dispositionsrätten öfver egendom, och i Spanien var i detta hänseende stadgadt, att man kunde gifva åt en oskyld person högst femtedelen af sin förmögenhet, och åt en arfsberättigad släkting en tredjedel utöfver den på honom belöpande arfslotten. Detta kallade man att vara »bättre ställd med tredjedelen eller femtedelen», och uttrycket utsträcktes småningom till användning, isynnerhet i skämtsam ton, äfven på andra förhållanden i det dagliga lifvet.
9 Redan i slutet af 1890-talet fäste dr L. Wistén min uppmärksamhet på ett annat ställe hos Cervantes, där frasen cortar la cólera förekommer, och en jämförelse visade, att den betyder att taga en risp. Förra upplagans öfversättning var alltså i detta stycke felaktig; men »man är ej sämre, när man är som andra”: både Braunfels och Ormsby hafva rikat ut för samma missöde och, så vidt jag vet, alla andra utom italienaren Bartolomeo Gamba, som i sin öfversättning (Milano 1840) återger den spanska frasen med en lika idiomatisk italiensk: incantare la nebbia, d. ä. enligt P. Petrocchis lexikon: mangiar bene e bever meglio. I så-
